Fortsätt till huvudinnehåll

Update

Förkyld. Trött. Stel.
Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren.


Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde polisen, och ja, de trodde att en liten hund motsvarande Egons beskrivning var på väg in till Norrmalmspolisen på Kungsholmen. Vi gick hem, väntade på ytterligare instruktioner från polisen. Till slut fick jag veta att han (eller den vi trodde var Egon iaf!) var hittad av en tjej och fanns hemma hos henne på Sveavägen. Sprang dit, köpte rosor på vägen, och JA, det var Egon, den lille filuren. Han hade minsann sprungit ut på vägen och var en hårsmån från döden. Denna underbara människa, upphitterskan, lyckades locka honom till sig trots mycket stressat tillstånd, och gick hem igen med honom och ringde polisen, fastän hon egentligen var på väg till jobbet vid Universitetet. Sen dess hade han sovit, fullständigt utmattad. När jag kom, var det som om "nääämen shit, vilket sammanträffande att just du dyker upp här, jag trodde ju att jag skulle bo här nu!"
Egon. 4 år i hundhägn gör att man kanske inte riktigt fattar att man ska bo i ett enda hem nu. Och att man inte bara gör precis som man vill ute. Man kommer när matte ropar till exempel. Okänt faktum för Egon.

tyckte nog han såg lite skyldig ut när han väl kom hem igen
Sen kom Mona och Ulrika hit och vi drack vin och köpte pizza. Numera är det koppellöst endast i hundgården. Vilken pärs!


Egon, the one and only

jag skulle aldrig göra så, matte! nä, jag vet, Smilla-älskling. du är en annan sort.

puss, kompis!
Vad har mera hänt?
Det är deppigt jäkla vinterväder. Okej, idag är det nåt som eventuellt kan vara solen därute, men det är kallt. Hallå, det är Valborg imorgon! Och sen är de maj månad! Fast jag har minnen att jag alltid har varit på väg att dö av köld på Valborg. Usch.

Roland tycker livet är okej ändå

Att sitta i ett hörn och tänka är skönt och lugnande

Tussen och jag är den lite mer deppiga sorten

alla snubbar vill ju vara katt

slutar med en bild från williamsburg, brooklyn. måste kanske flytta dit.
Jag får så lätt klaustrofobi här hemma. Fast det kanske sitter i mitt huvud?





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!

Tröst-shopping pga snorig näsa

De här tightsen kunde jag inte låta bli att köpa. Min son höll på dö när han såg dom. Kommer inte få sällskap av honom när jag har dom på mig.....jag tyckte de var precis lagom punkiga och roliga.Kan bero på att jag är en patetisk medelålders tant som var alldeles för seriös som tonåring och nu har drabbats av självförverkligande-feber. Nåja, de är snygga ändå :) I tisdags började det. Först började grannen borra ( det gör han typ varje dag och man vet inte varifrån det kommer ) och det är inte lite fin-borrning det rör sig om utan här borras det så man inte hör när telefonen ringer eller att man har radion på. Och ALLTID på morgonen. När jag väl vaknade på detta brutala sätt, märkte jag att jag hade jätte-ont i halsen. Nåja, masade mig iväg till yogan och tänkte att allt blir bättre av lite yoga (det blir det faktiskt!) men jaha, den var inställd. Har väl aldrig hänt tidigare. Suck. Dagen kändes tung. Sjunga var det inte heller läge för med den halsen. Tackade ja till två öppningspass...

Kattpiss

Inte kattens fel denna gång.... Mina träningskläder luktar kattpiss. Nu har jag just tvättat, och dom luktar ändå. Vad gör man? Slänger dom? För övrigt har det ramlat in pengar idag, bara sådär! Och jag har haft en jättelugn dag. Som sagt har jag tvättat, dammsugit, köpt en löpar-rygga på Stadium - fick förresten ett par provträningar på Les Mills på köpet, hehehe, ska gå dit och wallraffa - och nu har Jacob och jag ätit middag. Han har gett sig av för att se "Apornas planet" och jag ska äta lite lakrits och slappa. Imorgon ger jag mig nog ut på nån sorts runda, kroppen känns bara lite slö idag, för övrigt mår den bra. Det var väl allt typ! Hej svejs! Denna blev min idag!