Förkyld. Trött. Stel.
Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren.
Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde polisen, och ja, de trodde att en liten hund motsvarande Egons beskrivning var på väg in till Norrmalmspolisen på Kungsholmen. Vi gick hem, väntade på ytterligare instruktioner från polisen. Till slut fick jag veta att han (eller den vi trodde var Egon iaf!) var hittad av en tjej och fanns hemma hos henne på Sveavägen. Sprang dit, köpte rosor på vägen, och JA, det var Egon, den lille filuren. Han hade minsann sprungit ut på vägen och var en hårsmån från döden. Denna underbara människa, upphitterskan, lyckades locka honom till sig trots mycket stressat tillstånd, och gick hem igen med honom och ringde polisen, fastän hon egentligen var på väg till jobbet vid Universitetet. Sen dess hade han sovit, fullständigt utmattad. När jag kom, var det som om "nääämen shit, vilket sammanträffande att just du dyker upp här, jag trodde ju att jag skulle bo här nu!"
Egon. 4 år i hundhägn gör att man kanske inte riktigt fattar att man ska bo i ett enda hem nu. Och att man inte bara gör precis som man vill ute. Man kommer när matte ropar till exempel. Okänt faktum för Egon.
|
tyckte nog han såg lite skyldig ut när han väl kom hem igen |
Sen kom Mona och Ulrika hit och vi drack vin och köpte pizza. Numera är det koppellöst endast i hundgården. Vilken pärs!
|
Egon, the one and only |
|
jag skulle aldrig göra så, matte! nä, jag vet, Smilla-älskling. du är en annan sort. |
|
puss, kompis! |
Vad har mera hänt?
Det är deppigt jäkla vinterväder. Okej, idag är det nåt som eventuellt kan vara solen därute, men det är kallt. Hallå, det är Valborg imorgon! Och sen är de maj månad! Fast jag har minnen att jag alltid har varit på väg att dö av köld på Valborg. Usch.
|
Roland tycker livet är okej ändå |
|
Att sitta i ett hörn och tänka är skönt och lugnande |
|
Tussen och jag är den lite mer deppiga sorten |
|
alla snubbar vill ju vara katt |
|
slutar med en bild från williamsburg, brooklyn. måste kanske flytta dit.
Jag får så lätt klaustrofobi här hemma. Fast det kanske sitter i mitt huvud?
|
Kommentarer
Skicka en kommentar