Fortsätt till huvudinnehåll

Update

Förkyld. Trött. Stel.
Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren.


Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde polisen, och ja, de trodde att en liten hund motsvarande Egons beskrivning var på väg in till Norrmalmspolisen på Kungsholmen. Vi gick hem, väntade på ytterligare instruktioner från polisen. Till slut fick jag veta att han (eller den vi trodde var Egon iaf!) var hittad av en tjej och fanns hemma hos henne på Sveavägen. Sprang dit, köpte rosor på vägen, och JA, det var Egon, den lille filuren. Han hade minsann sprungit ut på vägen och var en hårsmån från döden. Denna underbara människa, upphitterskan, lyckades locka honom till sig trots mycket stressat tillstånd, och gick hem igen med honom och ringde polisen, fastän hon egentligen var på väg till jobbet vid Universitetet. Sen dess hade han sovit, fullständigt utmattad. När jag kom, var det som om "nääämen shit, vilket sammanträffande att just du dyker upp här, jag trodde ju att jag skulle bo här nu!"
Egon. 4 år i hundhägn gör att man kanske inte riktigt fattar att man ska bo i ett enda hem nu. Och att man inte bara gör precis som man vill ute. Man kommer när matte ropar till exempel. Okänt faktum för Egon.

tyckte nog han såg lite skyldig ut när han väl kom hem igen
Sen kom Mona och Ulrika hit och vi drack vin och köpte pizza. Numera är det koppellöst endast i hundgården. Vilken pärs!


Egon, the one and only

jag skulle aldrig göra så, matte! nä, jag vet, Smilla-älskling. du är en annan sort.

puss, kompis!
Vad har mera hänt?
Det är deppigt jäkla vinterväder. Okej, idag är det nåt som eventuellt kan vara solen därute, men det är kallt. Hallå, det är Valborg imorgon! Och sen är de maj månad! Fast jag har minnen att jag alltid har varit på väg att dö av köld på Valborg. Usch.

Roland tycker livet är okej ändå

Att sitta i ett hörn och tänka är skönt och lugnande

Tussen och jag är den lite mer deppiga sorten

alla snubbar vill ju vara katt

slutar med en bild från williamsburg, brooklyn. måste kanske flytta dit.
Jag får så lätt klaustrofobi här hemma. Fast det kanske sitter i mitt huvud?





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie. The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood. todays´mood Almost fell asleep standing up  :( I normally only drink coffee in the morning, but today was an exception... This little guy doesn´t know what  being a zombie feels like. He celebrated his 8th birthday yesterday! Nice thing though: I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression. Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it. Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗 Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´. Roland loves Gilbert Becaud  😼 Jeanne 💘 Have a lovely friday!

Trevlig helg

Med denna fina bild önskar jag och mina djur en trevlig helg. Personligen tycker jag att katten är underbar. Vilken katt ligger sådär liksom...? Maria ser ju glad ut iaf! De tre vise männen har något bistrare uppsyn. Katten är nog förresten rätt nöjd med att den fick vara Jesus. Eller så tyckte den att det var helt självklart. Nu ska jag snart ut och sjunga julsånger igen. Hoppas den där kulturbussen tar sig fram i snödrivorna bara. Hej så länge!