Dogs, cats, opera and gym - welcome to my world

....har bl.a innehållit följande: jag började blogga jag började jobba som F&S-receptionist jag började ha sångelever jag började med ashtangayoga jag började löpträna jag gick ner en massa kilon jag lade in en annan växel i min träning jag släppte taget om någon som annars kunde ha fått mig att må riktigt, riktigt asdåligt jag började tycka om min kropp jag började inse att jag bara kan ta ansvar för migsjälv och inte för alla andra jag började inse att jag är värd att älska jag började inse att jag också får ta för mig jag insåg att jag kan leva utan att få ständig bekräftelse genom mitt sjungande jag rensade bort vissa element ur mitt liv jag träffade en person som snabbt blev viktig men som jag ändå ska låta vara jag insåg att jag kan både sjunga och göra annat jag blev lite lite mer insiktsfull om hur livet för mig blir meningsfullt Ett rätt bra år. Må 2010 bli ett ännu bättre år, på fler sätt än ett. Kärlek, självkänsla, ansvar och mod till er alla!

Förra nyårsafton tvingade jag med Elin, Li och Arne på Sylvesterjogg med F&S Gärdet. Det var inte så populärt hos alla ( förlåt, Elin och Li, jag trodde det var lugnare...) så jag körde min egen Sylvesterjogg den här gången. Det blöta, fuktiga, droppande i ansiktet är svett. Brunnsviken låg stilla, vit och orörd och solen glimtade fram. Helt underbar avslutning på ett år av stora förändringar. ( jag vet, jag ser ut som en manisk galning, jag är väl det också)

Luktade på en Kate Moss-parfym idag. Började fundera på varför jag tycker hon är cool. För att hon inte är perfekt. Det är det som gör henne perfekt, att hon inte ser ut som en skyltdocka. Sen har hon gjort dumma grejer, men det har väl alla. Snyggo är hon iallafall. Är sjukt trött, ska sova nu, denna sista natt på år 2009. Hoppas jag drömmer om allt underbart som väntar mig år 2010. Passion, fyrverkeri, liv!

Faktiskt riktigt roligt att se sitt år såhär!

Såhär ser det ut på F&S KI. Helena hade kaffe-abstinens big time, så jag fixade lite Zoegas på vägen. ( slog ner en pensionär, tog kaffet och sprang, muohaha!! ) Sen gick de andra på lunch....och motionärerna verkade också ha gått nån annanstans. Så jag blev kvar där alldeles ensam. En dag i mitt fantastiska liv. Ingen mellanmjölk här inte. Passion och fyrverkerier eller hur var det. Framför allt gillar jag att jag känner mig så hot i röd fleece-väst. Ska nog börja använda hela kollektionen varje dag typ. Because I´m worth it.

Är på F&S KI. De andra är på personallunch, så då jobbar jag lite istället. Nu blev det väldigt lugnt...väldigt! Så då smyger den inneboende bloggaren fram och diktar lite ;) Igår, innan jag började titta på "Den engelske patienten", ramlade jag in i nåt danskt program om relationer och manligt och kvinnligt och konflikter och allt vad det var, jag var inte med från början. Men det som var intressant tycker jag, och som jag också läste om i SvD för nån vecka sen, är det här med rädslan för passion. Att en av vår tids största rädslor är rädslan för smärta och att förlora kontrollen, och därför väljer man bort passionen. I det danska programmet jämförde man orden lidelse och lidande, och poängterade släktskapet mellan orden. Att man om man vill ha lidelse, även måste räkna med ett visst mått av lidande. Och det är många inte beredda att göra, alltså väljer man kontroll och slätstrukenhet framför passion, lidande, lidelse och naturligtvis också konflikt, vilket ändå är en sj...

Jag har fått ABBA:s Happy New Year på hjärnan. Det är ju i och för sig rätt tidpunkt att få just den på hjärnan, men lik förbannat är det jobbigt att få en låt på hjärnan. Men det är nåt med deras sound och vemodet i sången som har klistrat fast sig. Annars har jag jobbat i princip hela dagen på F&S Gärdet, det var rätt trevligt. Första gången jag stängde där. Tror det gick bra. Går dock och runt med nåt slags vemod i mig, för att återknyta till Happy New Year. Och så denna förbaskade rastlöshet. Tålamod är något svårt. Att lära sig att lita på livet, att det som ska ske, också sker. Naturligtvis ska man gripa tillfället när det kommer, men inte tvinga fram något. Det får konsekvenser längre fram. Tror jag. Hörde en gång en liknelse om en båt som bara navigerar nån grad fel åt ena hållet. Men efter ett dygn eller så är skillnaden enorm och man är nån helt annanstans än vad man hade tänkt. (nu kan jag inte ett piss om båtar, så det här kanske låter astöntigt....ha överseende, please...