Fortsätt till huvudinnehåll

Lugnt på jobbet




Är på F&S KI.

De andra är på personallunch, så då jobbar jag lite istället.
Nu blev det väldigt lugnt...väldigt!

Så då smyger den inneboende bloggaren fram och diktar lite ;)

Igår, innan jag började titta på "Den engelske patienten", ramlade jag in i nåt danskt program om relationer och manligt och kvinnligt och konflikter och allt vad det var, jag var inte med från början.
Men det som var intressant tycker jag, och som jag också läste om i SvD för nån vecka sen, är det här med rädslan för passion. Att en av vår tids största rädslor är rädslan för smärta och att förlora kontrollen, och därför väljer man bort passionen.
I det danska programmet jämförde man orden lidelse och lidande, och poängterade släktskapet mellan orden. Att man om man vill ha lidelse, även måste räkna med ett visst mått av lidande. Och det är många inte beredda att göra, alltså väljer man kontroll och slätstrukenhet framför passion, lidande, lidelse och naturligtvis också konflikt, vilket ändå är en självklar del av livet.

Sorgligt tycker jag, som gärna vill ha passion hela tiden, på alla möjliga plan.
Det klart det är jobbigt på sitt sätt, men vem vill ha ett mellanmjölks-liv...?

Inte jag! Jag vill ha intensitet, temperament, passion, fyrverkerier, färg, lidelse, jag vill ha LIV!!!

Ska ge mig själv ett litet nyårslöfte att inte resignera, inte bli bekväm, inte bli tråkig, inte bli mellanmjölk.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer