Fiskpinnetjuv in disguise....miss Lisa the Cat!
Idag har jag bestämt mig för två saker:
Att sjunga det jag ska sjunga och satsa. Även fast jag har hållit på i 20 år. Nu är nu. Ingen tackar mig för att jag sitter hemma och är tyst och blygsam.
Att inte göra nåt dumt, som jag har varit på väg att göra. Att lämna det därhän. Att släppa taget och ta ett steg tillbaka och lugna ner mig.
Och nu måndagens stora händelse: att steka fiskpinnar till mig och Jacob. Och att hindra Lisa från att sno dom och skala dom med tassen och äta fisk-innehållet. Hur gulligt som helst!
Det är väl klart som attan att Du ska satsa! Som Du själv säger: vem tackar Dig för att Du inte gör det?
SvaraRaderaDetta med att släppa taget, backa och lugna sig (vad det än handlar om) kan ju vara bland det svåraste man kan ta sig för. Tyvärr! Så sådant behöver man också öva på. Bra jobbat!
En liten detalj bara: när Lisa snor fiskpinnarna och skalar dem (hälsomedveten katt som ratar paneringen!) – är de fortfarande råa eller redan stekta?
Nyfiken mezzo (alias Katrin)
Tack för dina fina kommentarer!
SvaraRaderaLisa vill ha fiskpinnarna stekta. Eller iallafall inte djupfrysta.Men jag tror att stekta är att föredra.
Kram :)