Fortsätt till huvudinnehåll

Nedräkning

Här håller hon till annars, min lilla dotter....


Om bara 2 dagar kommer Elin hem från Paris! Det var ett halvår sedan vi sågs. Jättejättelängesen. Det känns nästan overkligt.
Har städat lite idag så det ska se fint ut här hemma. Hon ska få mitt rum så hon kan stänga dörren om sig ordentligt. Själv tycker jag det ska bli ganska mysigt att sova i vardagsrummet, jag gjorde ju alltid det förut när båda bodde hemma.
Vilket känns väldigt längesen.
GUD, vad tiden går snabbt. I varjefall såhär i backspegeln.
Idag var jag på spinning. Jag går aldrig på spinning, har gjort det en gång när jympapasset jag skulle gå på blev inställt. Det enda jag kom ihåg från den gången var att min sadel ramlade av mitt i passet och att min väninna höll på att svimma. Men idag gick det finemang. Lite långtråkigt ibland att bara sitta och trampa, men helt ok. Ska testa intensivspinning nästa gång.
Har en konstig känsla i kroppen. När ska man ta konstiga känslor på allvar? Trust your instinct, sa en kinesisk lyckokaka till mig. Ibland är det svårt att veta vad som är instinkt och vad som är önsketänkande. Och där är jag just nu. Typ.

Visst är den här bilden fin? Jag kanske låter mitt hjärta flyga iväg, men det finns alltid hopp!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...