Fortsätt till huvudinnehåll

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!


sjunga är ändå livet

Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca

och så gymmade jag när jag hann

Egon bryr sig icke!

Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över världsherraväldet, samtidigt som jag börjar träna med PT på torsdag för att komplettera imagen med att även vara stark, cool och fantastisk.

Ta detta med en nypa salt, hörrni! Det är skrivet med en stor portion ironi, och jag är en ödmjuk person.

Men en ska veta vad en kan. Och vad en inte kan. (även om jag nog inte helt värdelös på att regissera)

Det har varit jul.
Okej, den kanske inte är helt över, men Elin åkte tillbaka till Paris imorse via Warszawa (dyra biljetter såhär års), Jacob är kvar i stan en vecka till och hundarna och jag preppar för nyår.
Dvs, jag tänker ut bästa sätt att trötta ut dem (speciellt jätterädda Smilla) så pass att vi inte ska behöva gå ut mer än nödvändigt imorgon kväll.

Roland har börjat med julgransplundring. Redan när vi klädde granen faktiskt!

Elin bjöd mig på bio, vi var på mysiga fina bion Zita och såg Woody Allens senaste, Wonder wheel. Fin film som utspelade sig på Coney Island på 50-talet. Trolskt ljus och bra skådisar!

Jul i vårt hus! Självklart med jul-hantlarna beredda :)

Sjöng i kyrkan på julafton gjorde jag i år igen. Vet inte för vilket år i ordningen.

Elin och Egon är kompisar

På Friskis är det också jul!

och ganska lugnt!

Vissa gillar att slappa

Strålande stjä-ä-rn-aaa

GIF-tajm!

Har egentligen massa mer att berätta, men tar ett litet inlägg i taget.

Gott slut på det gamla året önskar jag dig, och måtte 2018 bli ljust och fyllt av hopp för dig, mig och mänskligheten.

Och så önskar jag att jag äntligen ska få ägna mig åt det jag helst vill. Och att pengarna ska räcka till!


HAHAHAHA

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...