Hamnade framför en intervju med Jarl Kulle på tv nu ikväll.
Vilken fascinerande man och skådespelare.
Han är väl kanske inte bortglömd, men jag kan inte påstå att jag har tänkt på honom speciellt ofta. Kommer inte ihåg när han dog, men han var ju verkligen en av de riktigt stora skådisarna.
Blir lite inspirerad av allvaret och hängivelsen när han talar om skåderspelaryrket och teatern.
Känner att jag behöver få till mig lite av det där, jag kommer bort från det. Magin, förtrollelsen som sker när strålkastarna slås på. Teaterdammet.
Tack Jarl för det, ska ta med mig lite i mitt lilla bagage.
(Läste just att han dog redan 1997, trodde det var senare)
Kommentarer
Skicka en kommentar