Fortsätt till huvudinnehåll

Juldagskväll


Slötittar på "Äventyraren Thomas Crown" som det känns som dom visar stup i kvarten på tv, men nåja, den är rätt ok att slötitta på. Gillar lite den där eleganta stilen, och hon den där tjejen som jag aldrig minns vad hon heter i verkligheten, skådisen alltså. Brukar alltid tänka att lite sådär ska jag vara, lite säker och lite cool och lite jag-tar-för-mig-vad-jag-vill-ha-stilen. Får väl öva på lämpligt offer. Kanske. Eventuellt. Nån gång.
Tränade lite idag. Märker att jag sakta men säkert har förvandlats till värsta träningsnörden. Nu tränar jag ju typ varje dag, eller nästan iallafall. Ja, ja! Igår tränade jag inte.
Känns lite som ett blogg-torka-inlägg, det här....men kände ändå för att skriva lite.
Massa tankar flyger genom skallen hela tiden men jag kan ju inte skriva allt. Det skulle bli konstigt. Folk skulle bli utlämnade. Jag skulle inte våga visa mig på vissa ställen igen. Det är en liten balansgång, hur personlig ska man vara? Personlig, men inte privat.
Har stora planer på att möblera om här hemma. Märker hur jag trivs med att bo i vardagsrummet, i den där futon-soffan. Tror jag stannar här och gör lilla rummet till arbetsrum med en liten soffa i. Kommer bli jättebra! Bara det går att slippa ha sladdar precis överallt. Jag hatar sladdar, de är fula, dumma och dammsamlande.
Shit pommes frites, vilket meningslöst inlägg....ska försöka hitta lämplig meningslös bild som kronan på verket.
Imorgon: intensivpass och sen födelsedagsfirande av moster. Dags att leka Lyckliga Familjen igen. Tror jag spyr. Varför får jag alltid Thomas Winterbergs film "Festen" i tankarna när sånt där blir aktuellt...? Jag kanske skulle hålla ett sannings-tal. Känner att jag skulle bli extremt populär efter det, men spelar det nån roll egentligen? Frågan är väl om jag bryr mig tillräckligt mycket för att ens orka.
Det finns en del jag skulle vilja göra upp med. Det ploppar upp hela tiden. Men så frågar jag mig: vem äger problemet? och om det inte är jag, så varför anstränga sig?
Balansgång. Allt ska balanseras.
Rene Russo heter hon, skådisen i Thomas Crown! Vacker cool kvinna.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer