Fortsätt till huvudinnehåll

Juldagskväll


Slötittar på "Äventyraren Thomas Crown" som det känns som dom visar stup i kvarten på tv, men nåja, den är rätt ok att slötitta på. Gillar lite den där eleganta stilen, och hon den där tjejen som jag aldrig minns vad hon heter i verkligheten, skådisen alltså. Brukar alltid tänka att lite sådär ska jag vara, lite säker och lite cool och lite jag-tar-för-mig-vad-jag-vill-ha-stilen. Får väl öva på lämpligt offer. Kanske. Eventuellt. Nån gång.
Tränade lite idag. Märker att jag sakta men säkert har förvandlats till värsta träningsnörden. Nu tränar jag ju typ varje dag, eller nästan iallafall. Ja, ja! Igår tränade jag inte.
Känns lite som ett blogg-torka-inlägg, det här....men kände ändå för att skriva lite.
Massa tankar flyger genom skallen hela tiden men jag kan ju inte skriva allt. Det skulle bli konstigt. Folk skulle bli utlämnade. Jag skulle inte våga visa mig på vissa ställen igen. Det är en liten balansgång, hur personlig ska man vara? Personlig, men inte privat.
Har stora planer på att möblera om här hemma. Märker hur jag trivs med att bo i vardagsrummet, i den där futon-soffan. Tror jag stannar här och gör lilla rummet till arbetsrum med en liten soffa i. Kommer bli jättebra! Bara det går att slippa ha sladdar precis överallt. Jag hatar sladdar, de är fula, dumma och dammsamlande.
Shit pommes frites, vilket meningslöst inlägg....ska försöka hitta lämplig meningslös bild som kronan på verket.
Imorgon: intensivpass och sen födelsedagsfirande av moster. Dags att leka Lyckliga Familjen igen. Tror jag spyr. Varför får jag alltid Thomas Winterbergs film "Festen" i tankarna när sånt där blir aktuellt...? Jag kanske skulle hålla ett sannings-tal. Känner att jag skulle bli extremt populär efter det, men spelar det nån roll egentligen? Frågan är väl om jag bryr mig tillräckligt mycket för att ens orka.
Det finns en del jag skulle vilja göra upp med. Det ploppar upp hela tiden. Men så frågar jag mig: vem äger problemet? och om det inte är jag, så varför anstränga sig?
Balansgång. Allt ska balanseras.
Rene Russo heter hon, skådisen i Thomas Crown! Vacker cool kvinna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...