Jag har haft en krypande känsla ett tag i kroppen av att något är på gång. De senaste dagarna har detta förstärkts, och idag känns det som jag vill klättra på väggarna. Eller nåt ditåt.
Vad är det jag ska förstå?
Eller ska jag bara ha tålamod, och tänka att det inte alltid är så att man kan och ska göra något? Och att det är just det jag måste lära mig? Eller ska jag rusa åstad och vara impulsiv? (som jag brukar)
Jag vet inte.
Och om jag inte vet, är det antagligen dumt att göra något som då kanske blir förhastat.
Shit. Väntar väl då, lär mig tålamod, om det är något som går att lära sig.
Det är stilla här hemma.
Elin är hos en kompis, Jacob sover och tydligen sover hans kompis över för det står ett par till jättestora skor i hallen. Jag somnar alltid först och hör inte ett pip även om de sitter och spelar tv-spel till 4 på morgonen.
Kanske därför de är hos oss.
"Öh, Jalle, vi e hos dig då, din morsa somnar ju ändå bara".
Mmm, så kan det va.
Elin och jag ska på Puls-pass sen, vad kul att få sällskap av sin dotter! Det var inte igår.
Nu ska jag ta mig ut och köpa kattsand. Och så ska jag ha tålamod. Och så ska jag inte klättra på väggarna.
Kommentarer
Skicka en kommentar