...är det och klockan är bara kvart i fyra med det är kolmörkt.
Jag har känt mig glad och balanserad hela veckan, det gör jag väl nu med, men det pluppade upp så mycket tankar.
Hur ska jag gå vidare?
Vad vill jag med både det ena och det andra?
Vill jag någonsin dela mitt liv med en annan människa igen?
Orkar jag satsa en gång till på sångkarriären i extremfacket?
Hur länge ska man ha tålamod, när ska man tycka att det bara räcker och är nog?
Hur vet man när något är rätt att satsa på? Jag kan tycka att jag tror det hela tiden, bara för att jag så lätt blir entusiastisk, och sen var det fel.
Och vad är rätt?
När är hindren bara för många och för höga för att ta sig över? Vet man det?
Äsch nu tror jag jag går till Casablanca och hyr en film. Nån lite tänkvärd eller helt galen sak. Almodóvar kanske? Eller Vicky Cristina Barcelona??
Får se....
Jag har känt mig glad och balanserad hela veckan, det gör jag väl nu med, men det pluppade upp så mycket tankar.
Hur ska jag gå vidare?
Vad vill jag med både det ena och det andra?
Vill jag någonsin dela mitt liv med en annan människa igen?
Orkar jag satsa en gång till på sångkarriären i extremfacket?
Hur länge ska man ha tålamod, när ska man tycka att det bara räcker och är nog?
Hur vet man när något är rätt att satsa på? Jag kan tycka att jag tror det hela tiden, bara för att jag så lätt blir entusiastisk, och sen var det fel.
Och vad är rätt?
När är hindren bara för många och för höga för att ta sig över? Vet man det?
Äsch nu tror jag jag går till Casablanca och hyr en film. Nån lite tänkvärd eller helt galen sak. Almodóvar kanske? Eller Vicky Cristina Barcelona??
Får se....
Kommentarer
Skicka en kommentar