Tänk vad jag tyckte Lucia var viktigt när man var yngre och sjöng i femtielva körer och så. Nu har jag ingen relation till Lucia alls. Såg ett litet barn med sin mamma på Odengatan med lucialinne över yttterkläderna, då kom jag plötsligt ihåg att det är Lucia på söndag och hur snabbt tiden går och att det egentligen var nyss som barnen var små...och allt möjligt.
Ikväll har jag bara suttit i soffan och druckit ett glas gott rödvin (Selvarossa, mummmmms!, smakar mycket dyrare än det är) och tittat lite på tv. Ramlade in på Skavlan i ettan, Robbie Williams var en av gästerna. Intressant kille med så mycket svärta i sig. Ja, det förstås, annars hade han inte varit ett dugg intressant. Bara en reflektion. Gillar verkligen när folk är ärliga om sina svårigheter och att de har ställt till det för sig här i livet och att de också är beredda att ta konsekvenserna. Go, Robbie.
Tänker på så mycket...hur kul det blev att sjunga den här veckan. En ny värld öppnade sig.
Tänker också på att livet är för kort för att hålla på och fega. Plötsligt är det för sent och då står man där och undrar hur dum man får bli.
Så jag säger till migsjälv och alla som vet med sig att ni är lite fega ibland:
Livet är kort, alldeles för kort för att styras av rädslor och feghet. Man ångrar inte det man försökte, utan det man inte försökte.
Amen.
Kommentarer
Skicka en kommentar