När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk.
Med andra ord helt olidligt.
Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär.
Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra.
Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också.
Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det.
Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
Du kanske underskattar dina läsare? Att en vuxen kvinna har mens är inte så spännande. Det vore roligt att få veta mer om ditt yrke, t ex. Du sjunger ju: berätta om det! Om vad du övar på, vad du gör tillsammans med dina elever, vad du har gjort inom sången, vad du hoppas på inför framtiden och vad du gör för att ta dig dit. Det kanske skulle öppna mer av en dialog.
SvaraRaderaHej du anonyma!
SvaraRaderaJag vet inte vad det faktum att jag har mens har att göra med att jag underskattar mina läsare...? Tänker mig ändå att väldigt många kvinnor känner igen sig i detta. Det var mest för att ge en bild av att inte ens det kan få mig ur min positiva känsla. Bloggen handlar ju inte om mens.
Jag har valt att skriva om det som är mitt liv just nu,självklart kan jag skriva mer om mitt sjungande men framförallt började jag blogga för att jag hade behov att uttrycka de känslor och tankar som har uppstått under den tid jag inte har stått på en operascen. Det är också att vara människa i första hand som intresserar mig. Jag skriver inte för att få till stånd en dialog, även om kommentarer naturligtvis är roliga att få, jag skriver för att jag har behov av att skriva ner vad som händer med min livssituation och hur jag tacklar den, t.ex genom att ta hand om min kropp.
Om det inte är intressant för läsarna, så är det förstås trist men jag skriver för min egen skull.
Hej Gunilla! Här är det ingen som spyr på Dig! Det är så lätt att gå ner sig i allt som är jobbigt, så man blir glad om någon annan delar med sig av sitt välbefinnande. Det hjälper en att komma ihåg att det finns rätt mycket bra i livet. (Det lät visst lite egoistiskt? Jag menar att man blir glad för Din skull, och när man ändå håller på kan man bli lite glad för andra saker också.)
SvaraRaderaOch självklart bestämmer ju Du själv vad Du skriver om. Trodde att det liksom var grejen med en blogg.
Kram,
Katrin M
Tack Katrin, vad roligt att läsa din kommentar!
SvaraRaderaJa, jag tycker ju själv att jag har ett behov av att skriva om vissa saker som berör mig just nu, det är därför jag bloggar. Därför handlar det mycket om att jag faktiskt har förändrat hur jag mår och ser på mig själv. Och jag är väldigt glad över det!
Kram G
Jag tror att du missförstod mig, Gunilla! Du efterlyste kommentarer och då funderade jag lite över varför jag inte kommenterar din blogg, trots att jag läser den ibland. Jag gläds naturligtvis över att du mår bra, men jag känner mig inte inbjuden att delta i något samtal, så därför håller jag tyst. Självklart skriver du vad du vill i din blogg. Själv kommenterar jag gärna andra sorters texter. Ha det bra och lycka till! önskar Kerstin, f. d. anonym
SvaraRaderaKERSTIN, jag är helt chockad över att det var du som skrev. Jag trodde det var en 70årig gubbe som brukade gå på Operan och tyckte det var olämpligt att nämna ordet mens.
SvaraRaderaVi får ses och prata om det här. Det känns som vi måste rensa luften.