Pusselbitar

Det känns som om mitt liv är ett pussel, och att bitarna faktiskt börjar falla på plats. Av sig själva! Med lite hjälp av mig förstås, men äntligen känns det som något händer, och att det för med sig att fler saker händer. Som ringar på vattnet eller dominobrickor.
Jag mår så bra! Det känns nästan lite läskigt att säga det, nånstans tror jag att om man säger saker högt, så försvinner dom. Men det är ju bara löjligt, det klart det inte är så.
Idag var det yoga igen.
Efter den här korta tiden känns det som jag inte förstår hur jag kunde överleva tidigare. Vad andningen får kroppen att göra, det är fantastiskt! Jag vet att jag låter som jag vill frälsa mänskligheten, men det är otroligt vad som sker. Jag var precis på det stället jag behövde vara för att kunna tillgodogöra mig vad jag får till mig, och det är faktiskt ett litet mirakel. Eller så är det precis så enkelt livet kan vara när vi är öppna och redo för intryck och energier.
Jag vill inte låta för flummig, det är ju ingen New Age-gegga alls i det här, utan bara väldigt enkla och konkreta övningar som får mig att ett litet steg i taget bli mitt bästa jag.
Helt underbart.