Jag och Boyd

Har intensivtränat och lunchat med trevlig väninna på mysigt vegetariskt ställe på Regeringsgatan.
Det är ett helt fantastiskt väder idag, klarblå himmel, sol, varmt, men man känner ändå att det är lite, lite höst i luften. Det känns lätt att andas!
Ikväll är sista delen av min engelska favoritserie just nu, Mördare okänd. Jag blev så pass involverad i förra avsnittet, att jag drömde att jag skulle vara med i serien och dessutom var ihop med huvudrollssnubben, Boyd. Hejåhå, get a life eller nåt....!
Jag skriver det här i bloggen för att jag ska våga stå för att jag är en patetisk medelålders kvinna, eller rättare sagt, att jag ska tänka att jag inte är patetisk utan bara mänsklig.
Dock skulle min son, snart 16, antagligen dö om han läste det här, men sannolikheten att det skulle inträffa är antagligen mindre än att jag faktiskt skulle vara med i serien.
Fast jag vet ju å andra sidan redan att jag är ett blockmongo. (=extremt pantad person, ett helt block av dumhet liksom).
Men sånt är livet. Blockmongo eller ej, drömma kan man ju alltid. Både om hundar, katter och om Boyd.

En cool tonåring och ett blockmongo i Parc Monceau, Paris, sommaren 2009