Fortsätt till huvudinnehåll

Jag och Boyd


Har intensivtränat och lunchat med trevlig väninna på mysigt vegetariskt ställe på Regeringsgatan.
Det är ett helt fantastiskt väder idag, klarblå himmel, sol, varmt, men man känner ändå att det är lite, lite höst i luften. Det känns lätt att andas!
Ikväll är sista delen av min engelska favoritserie just nu, Mördare okänd. Jag blev så pass involverad i förra avsnittet, att jag drömde att jag skulle vara med i serien och dessutom var ihop med huvudrollssnubben, Boyd. Hejåhå, get a life eller nåt....!
Jag skriver det här i bloggen för att jag ska våga stå för att jag är en patetisk medelålders kvinna, eller rättare sagt, att jag ska tänka att jag inte är patetisk utan bara mänsklig.
Dock skulle min son, snart 16, antagligen dö om han läste det här, men sannolikheten att det skulle inträffa är antagligen mindre än att jag faktiskt skulle vara med i serien.
Fast jag vet ju å andra sidan redan att jag är ett blockmongo. (=extremt pantad person, ett helt block av dumhet liksom).
Men sånt är livet. Blockmongo eller ej, drömma kan man ju alltid. Både om hundar, katter och om Boyd.

En cool tonåring och ett blockmongo i Parc Monceau, Paris, sommaren 2009


Kommentarer

  1. Ja, Eldis, det tar sig! :-) Fint.

    SvaraRadera
  2. Tack! Putsis & Eldis - utmanare till Friskis & Svettis :D
    (för det är väl du som skrev, vem mer kallar mig Eldis...)

    SvaraRadera
  3. Ingen annan, gissar jag. Det är jag, din vän P-räk ... :-)
    Men du måste lova en sak: Inte kalla dig själv för nedsättande saker!!! (Inte ens på skoj.)

    Kram från Putsis

    P. S. Igår var Boyd på hugget! Några drömmar på det? D. S.

    SvaraRadera
  4. Drömde inte ett dugg om Boyd i natt. Det är slut mellan oss.
    Menar du Blockmongo?
    Äsch, det var mest för att citera Jacob.
    Kram Eldis

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!