Bomull i örat

Sitter här med fetvadd i vänstra örat.
Vet inte riktigt vad som hänt, men det är liksom lock för ena örat. Vatten kanske?
Nu har jag just testat med Revaxör ifall det är en vaxpropp, därav fetvadden. Ska snart ta ut den och spola vatten i örat och sen hoppas jag att jag ska höra som vanligt igen.
Konstigt när något inte är som det ska, då är det det enda man kan tänka på. Gäller inte bara öron, gäller allting.
Väntar man på att nån ska höra av sig och den inte gör det, är det det enda man kan tänka på. Man blir upphängd.
Jag har varit upphängd på fel saker i flera år tycker jag, men nu har jag rensat. Aldrig mer upphängd!
Pratade med god vän om det häromdagen, det där beteendet att tro att det är allt eller inget som gäller. Inte så bra beteende, även om man som jag i min ungdom tyckte att det fanns något romantiskt och storslaget över det. Men sanningen är att jag många gånger istället kört rakt in i en vägg i 180, just för att jag inte velat se andra vägar.
Har jag bestämt mig för något, så är det så.
Har jag fastnat för en person, är det den som gäller även om verkligheten gör allt för att få mig att se att det här personen inte är den jag har bestämt.
Det var bara relativt nyligen som jag insåg att det överhuvudtaget fanns något i livet som hette balans. Och att det dessutom var något bra.
Och jag tror att det inte är förrän NU som jag börjar få in balansen i mitt eget liv.
Jag kan sjunga, träna, jobba på Friskis, undervisa, yoga, vara mamma och en massa annat utan att det ena behöver utesluta det andra. Och det är ju en enorm frihet!
Det har jag aldrig insett tidigare. Jag har trott att om jag inte satsar hela min existens på en sak, så går det åt helvete. Och så gick det åt helvete ändå, och så fanns det inget annat att ta till.
Näää, det där är ju inget bra, det hör man ju! Så bort med det.
Nu är det bort-med-fetvadd-dags också. Håll tummarna för att hörseln är tillbaka!