Fortsätt till huvudinnehåll

Sjunga


Jag var och övade i lokalen jag fått låna, en kyrka i Solna.
Själva kyrkorummet är överakustiskt och efter ett tag blir jag nästan döv av allt ljud som alstras.
Jag började med att flytta mig till en del längst bak i rummet som går att skärma av och där det är något lägre i tak. Funkade rätt bra, men efter ett tag tänkte jag att jag går en trappa ner, där finns en "dricka-kaffe-och barnverksamhets-lokal" med piano. Kändes riktigt bra att sjunga därnere, men så kom jag till det högsta, starkaste stället, och från en korg i ett hörn börjar någonting spela Champagnegaloppen. Jag trodde först att det var en kvarglömd mobiltelefon, men det var nån blinkande plastgrej. Jaha, jag flyttade en bit bort och tog höga C-stället igen - grejen satte i gång att blinka och spela igen. Väldigt komiskt att det är möjligt med bara ljud och den energi som skapas av det, få andra prylar att gå igång.
Kanske det funkar i andra situationer också? Det måste ju vara samma fenomen som får glas att krossas.
Måste testa. Kan bli kul.
Kommer ihåg att en bekant i Bryssel kunde få billarm att gå i gång genom att nysa. Han nös väl med väldig kraft kan jag tänka, men ändå.
Kom på nån grej med revbenen på ryggen också, som gjorde att det kändes lätt och väldigt tryggt att sjunga svåra ställen.
Och det vill man ju gärna. Att det ska vara lätt alltså.
Att det lätta kan ta sån tid att komma fram till....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...