Fortsätt till huvudinnehåll

Sjunga


Jag var och övade i lokalen jag fått låna, en kyrka i Solna.
Själva kyrkorummet är överakustiskt och efter ett tag blir jag nästan döv av allt ljud som alstras.
Jag började med att flytta mig till en del längst bak i rummet som går att skärma av och där det är något lägre i tak. Funkade rätt bra, men efter ett tag tänkte jag att jag går en trappa ner, där finns en "dricka-kaffe-och barnverksamhets-lokal" med piano. Kändes riktigt bra att sjunga därnere, men så kom jag till det högsta, starkaste stället, och från en korg i ett hörn börjar någonting spela Champagnegaloppen. Jag trodde först att det var en kvarglömd mobiltelefon, men det var nån blinkande plastgrej. Jaha, jag flyttade en bit bort och tog höga C-stället igen - grejen satte i gång att blinka och spela igen. Väldigt komiskt att det är möjligt med bara ljud och den energi som skapas av det, få andra prylar att gå igång.
Kanske det funkar i andra situationer också? Det måste ju vara samma fenomen som får glas att krossas.
Måste testa. Kan bli kul.
Kommer ihåg att en bekant i Bryssel kunde få billarm att gå i gång genom att nysa. Han nös väl med väldig kraft kan jag tänka, men ändå.
Kom på nån grej med revbenen på ryggen också, som gjorde att det kändes lätt och väldigt tryggt att sjunga svåra ställen.
Och det vill man ju gärna. Att det ska vara lätt alltså.
Att det lätta kan ta sån tid att komma fram till....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!