Fortsätt till huvudinnehåll

Höstsöndag


Det var en underbar höstdag i dag, trots att det faktiskt fortfarande bara är augusti och egentligen sommar. Men det känns ok att ha höstkänslor, det här klara vädret är så härligt och jag känner mig energifylld.
Jag har suttit uppe på Observatoriekullen och fikat med väninna, kul och mysigt att bara prata om allt möjligt medan man äter en god lunchmacka.
Drömde nåt helt galet i natt. Ska inte skriva om det, vill ändå framstå som något sånär mogen och i balans (hrrrrmmmppfff), så censuren slår till. Jaha, hej och hå, där ploppade det upp saker ur det undermedvetna minsann. Tjohejsan svejsan. Kan bara avslöja att det hade med intensivjympan att göra.
Min lille son (ganska liten tycker jag, eller vad kallar man en 16-åring) sov över hos en tjej i natt. Förra helgen sov hon över hos oss. HJÄLP vad ovant! Med min dotter kändes det helt lugnt, jag har tyckt hon har varit stor så länge, men minstingen....oj oj oj. Antagligen kommer jag sitta där och snyfta på hans 50-årsdag och tycka att han är liten då också.
Nu inser jag att jag glömde köpa kattsand, åååååååå vad jobbigt att gå och handla igen. Men ännu jobbigare att inte ha nån kattsand, så det är bara att pallra sig iväg.
Vad gör man inte för Lisa och Trisse?


Minstingen och tjocka Trisse på landet i somras.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer