Fortsätt till huvudinnehåll

Och så var det drömdags igen...


Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste.
Inatt drömde jag (något förenklat) följande:
Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol.
Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö.
Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Penelope står där, redo att skjuta.
Jag gråter helt förtvivlat.

Då vaknar jag, verkligen lika förtvivlat gråtande som i drömmen. Har känt mig skakad hela dagen.
Tolkning, någon?
Jag har mina teorier, men det vore kul att höra nån annans.....

Kommentarer

  1. hej hej

    jag vågar mig på en tolkning! :)

    Jag har också drömt om att dö, och precis som du är omgivningen alltid helt oberörd. Och för mig handlade det nog mycket om en rädsla att inte betyda något för personer som man själv bryr sig om, och en rädsla att inte beröra andra människor. En känsla av utsatthet.

    Sedan tror jag alltid att man har en viss rädsla för att dö, helt enkelt för att man inte vill det och inte vill förlora de man älskar (vilket ju blir konsekvenserna för en själv, även om det är jag som dör och inte de man älskar).

    Och inte minst eftersom den här personen som jag antar jag vet vem det är rörde upp en hel del gammalt i skåpet är det ju inte märkligt att han/hon står oberörd av domedagen eftersom han/hon är delaktig i det du velat lämna.

    Rätt eller fel? :)

    SvaraRadera
  2. Kul att nån vågar sig på en tolkning!

    Jag tror absolut som du, att det handlar om rädsla att inte betyda nåt för dom man bryr sig om och också om rädsla att ge sig in något okänt.
    Har läst nånstans, att när man drömmer att man ska dö, behöver det inte betyda att man faktiskt dör, utan att något gammalt är slut och något nytt ska börja.
    Och det rör ju onekligen upp en hel del gamla känslor, att våga ge sig in i något med en "okänd" person.
    Häftigt ändå vad drömmarna försöker tala om. Och att det är sånt man vet nånstans...men inte tar upp till ytan i vaket tillstånd.
    :)

    SvaraRadera
  3. Min tanke, inte tolkning:

    Just let go.
    Du behöver inte klamra dig fast vid någonting och en del av dig vet uppenbarligen det!
    Men den andra delen... :-)

    KRAM!
    SS

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju säkert i snitt ca 7 mil/ vecka, men 42 km på ett bräde vet jag ändå inte om jag törs utsätta mig för. Jag får se efter massagen. Nu ska jag röra lite i grytan innan födelsedagsflickan ska få en innan-mi

Sol och tid att andas

Strålande vacker dag, hösten när den är som allra bäst. Tänkte gå på yoga, orkade inte. Tänkte gå på stan och titta på nya glasögon (ser dåligt), orkade inte. Vad orkade jag? Vara ute med Smilla. Somna i soffan. Gå ner till Ica i samma kvarter och handla. Jogga en liten runda vid Brunnsviken. Andas in, andas ut. Är så himla trött. Är fortfarande lite förkyld. Behöver ledighet. Snart dax för Frankrike, hurra :-) Det bästa som finns, vara ute med Smilla Det enda som störde var en joggare vi mötte (tönt med pulsklocka och kulmage) som stannade och började vifta med armarna när han såg Smilla. I Bellevue. Enda stället i hela området där det är ok att ha hunden lös. Jag sa att det är hundhalvö här. Han sa att han inte kunde veta om hon var farlig eller ej. Jag sa att jag kanske inte skulle ha henne lös om hon var farlig. Han sa att man kan aldrig veta. Jäkla dumhuvud. Spring inte på hundhalvön om du är rädd för hundar då. En sekund senare kom en cyklist. Det är förbjudet a

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie. The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood. todays´mood Almost fell asleep standing up  :( I normally only drink coffee in the morning, but today was an exception... This little guy doesn´t know what  being a zombie feels like. He celebrated his 8th birthday yesterday! Nice thing though: I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression. Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it. Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗 Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´. Roland loves Gilbert Becaud  😼 Jeanne 💘 Have a lovely friday!