Min röst ramlar liksom längre och längre ner i mig själv.
Visserligen känns höjden bättre än på åratal, men djupet...det har blivit en avgrund. En positiv avgrund. Känns som jag har lika mycket som Zarah Leander att ge därnere. Var kom det ifrån??
Misstänker starkt yoga-andningen och den självinsikt som kommer med den. Och att mitt liv känns lugnt, i stort sett iallafall, och fritt från massa negativ stress.
Jaha, får väl se vart jag ramlar ner nånstans.
Började som mezzo, blev dramatisk sopran, slutar som bas??
Tror jag stoppar på mitten nånstans. Det galna överdrift-livet är över. Balans är ordet för dagen, och ordet för livet.
Tra la la, jag är i mig själv, tjohej...
Undrar om min röst har ramlat ner här?
Visserligen känns höjden bättre än på åratal, men djupet...det har blivit en avgrund. En positiv avgrund. Känns som jag har lika mycket som Zarah Leander att ge därnere. Var kom det ifrån??
Misstänker starkt yoga-andningen och den självinsikt som kommer med den. Och att mitt liv känns lugnt, i stort sett iallafall, och fritt från massa negativ stress.
Jaha, får väl se vart jag ramlar ner nånstans.
Började som mezzo, blev dramatisk sopran, slutar som bas??
Tror jag stoppar på mitten nånstans. Det galna överdrift-livet är över. Balans är ordet för dagen, och ordet för livet.
Tra la la, jag är i mig själv, tjohej...
Undrar om min röst har ramlat ner här?
Visst är det en underbar känsla! Eller – som man också kan uttrycka det – hur djupt kan en kvinna sjunka? Svaret är: ju djupare, desto bättre. Tänk bara på Edith Södergran: "Du sökte en källa och fann ett hav." (Ur Dagen svalnar.) Go for it!
SvaraRaderaKram,
Katrin