Känslokast

Min mamma ramlade idag och fick en liten fraktur i bäckenet. Plötsligt blir det så tydligt att hon är gammal, jag är enda barnet och att livet är ändligt.
Samtidigt, långt borta i Paris, har min dotter gjort en tatuering. Och vad har hon då låtit tatuera in där, på sin överarm? Jo, morfars initialer, J S.
Morfar, som dog när Elin var knappt tre år gammal, och som fortfarande är en av de viktigaste personerna i hennes liv.
Och här sitter jag, i Stockholm, och funderar på hur livet ska gå vidare. För vidare går det ju, frågan är bara hur.
Kom just ihåg att jag drömde om min pappa, J S, inatt. Kanske han hälsade på för att se hur både jag, Elin och hans fru mår. Och hon ramlade och Elin bär honom alltid med sig på sin arm.
Och lillebror heter Jacob och bär också alltid morfar med sig på något sätt.