Märker att jag inte skriver så ofta längre.
Det händer så mycket att jag inte riktigt hinner med. Människor kommer i min väg på de mest mirakulösa sätt. Möten sker som jag inte vet vart de leder, utmaningar ställs inför mig och jag lär mig nya saker.
Människan är allt något otroligt. Jag hatar att låta sentimental, kanske menar jag att det är livet som är otroligt. Och de möten som livet ordnar för oss.
Imorgon fyller min minsting 16år. Har nästan svårt att fatta att det är samma lilla kryp som kom ut för 16 år sedan, endast 2,9 kg tung och 48 cm lång.
Otroligt var ordet.
En liten mormor med sitt stora barnbarn. Som fortfarande vill ha en levande apa som husdjur. Jacob alltså, inte mormor.
Det händer så mycket att jag inte riktigt hinner med. Människor kommer i min väg på de mest mirakulösa sätt. Möten sker som jag inte vet vart de leder, utmaningar ställs inför mig och jag lär mig nya saker.
Människan är allt något otroligt. Jag hatar att låta sentimental, kanske menar jag att det är livet som är otroligt. Och de möten som livet ordnar för oss.
Imorgon fyller min minsting 16år. Har nästan svårt att fatta att det är samma lilla kryp som kom ut för 16 år sedan, endast 2,9 kg tung och 48 cm lång.
Otroligt var ordet.
En liten mormor med sitt stora barnbarn. Som fortfarande vill ha en levande apa som husdjur. Jacob alltså, inte mormor.
Kommentarer
Skicka en kommentar