Han var inte så dum, gamle Giuseppe
Jag har just sjungit med Katrin och Gustav. Katrin är sångerska, Gustav är pianist. Så roligt att musicera tillsammans, att inte bara höra sin egen röst och stå i sin egen lilla kammare.
Det gör mig både glad och ledsen.
Sjunga är ju det jag vill. Samtidigt måste jag ju tjäna pengar och finnas i ett socialt sammanhang, men ÅH! vad jag är mig själv när jag får sjunga. Vågade mig t.o.m. på Aida. Har ju aldrig sjungit italienskt i princip, men det var kul. Verdi är härlig. Inte helt lätt, men härlig.
Kommer ihåg på gymnasiet, jag och min kompis Eva gjorde ett specialarbete om Aida, och där ingick att vi sjöng duetten Aida-Amneris. Då sjöng jag Amneris, mezzon. Det var väl senaste gången jag sjöng på den, våren 1980 typ. Och hösten 2009 är jag där igen, fast nu sjöng jag Aida. Och inte tänker jag stessa upp mig över mina hopp i repertoaren, ska sjunga La Zia Principessa (i Suor Angelica) på en konsert och det är LÅGT, men det är ok det med så länge jag är i mig själv och inte hoppar runt och anpassar mig och ändrar och fixar och donar. Slut med sån skit. Har anpassat mig way too much i mina dagar. Så här i backspegeln kan jag tycka att jag inte gjort annat än att försöka anpassa mig och vara den folk vill att jag ska vara. Precis som nån vet det. Den enda som vet nåt om mig, är väl jag.
Det där låter ju väldigt enkelt. Och det är det ju inte riktigt eftersom vi krånglar till allt så in i helvete. Men faktiskt, det ÄR enkelt. Kräver bara en väldigt stor insikt i vem man är, vilket inte är så enkelt för att vi är så förblindade av bilden av den vi vill vara istället för att se oss som vi är.
Men eftersom jag nu har tranformerats till Damen i den gröna klänningen, så är det JAG som bestämmer vem jag vill vara, och sen är jag det.
Och det är ju jättebra. Och jätteläskigt, men vem vill leva som en fegis.
:-)
Jag har just sjungit med Katrin och Gustav. Katrin är sångerska, Gustav är pianist. Så roligt att musicera tillsammans, att inte bara höra sin egen röst och stå i sin egen lilla kammare.
Det gör mig både glad och ledsen.
Sjunga är ju det jag vill. Samtidigt måste jag ju tjäna pengar och finnas i ett socialt sammanhang, men ÅH! vad jag är mig själv när jag får sjunga. Vågade mig t.o.m. på Aida. Har ju aldrig sjungit italienskt i princip, men det var kul. Verdi är härlig. Inte helt lätt, men härlig.
Kommer ihåg på gymnasiet, jag och min kompis Eva gjorde ett specialarbete om Aida, och där ingick att vi sjöng duetten Aida-Amneris. Då sjöng jag Amneris, mezzon. Det var väl senaste gången jag sjöng på den, våren 1980 typ. Och hösten 2009 är jag där igen, fast nu sjöng jag Aida. Och inte tänker jag stessa upp mig över mina hopp i repertoaren, ska sjunga La Zia Principessa (i Suor Angelica) på en konsert och det är LÅGT, men det är ok det med så länge jag är i mig själv och inte hoppar runt och anpassar mig och ändrar och fixar och donar. Slut med sån skit. Har anpassat mig way too much i mina dagar. Så här i backspegeln kan jag tycka att jag inte gjort annat än att försöka anpassa mig och vara den folk vill att jag ska vara. Precis som nån vet det. Den enda som vet nåt om mig, är väl jag.
Det där låter ju väldigt enkelt. Och det är det ju inte riktigt eftersom vi krånglar till allt så in i helvete. Men faktiskt, det ÄR enkelt. Kräver bara en väldigt stor insikt i vem man är, vilket inte är så enkelt för att vi är så förblindade av bilden av den vi vill vara istället för att se oss som vi är.
Men eftersom jag nu har tranformerats till Damen i den gröna klänningen, så är det JAG som bestämmer vem jag vill vara, och sen är jag det.
Och det är ju jättebra. Och jätteläskigt, men vem vill leva som en fegis.
:-)
Hej! Nu blir jag lite nyfiken! När och var ska Suor Angelica göras?? Jag är ju en obotlig operafreak. Sen kanske vi kunde hinna med att fika/luncha/dinera framöver!? Kram från Evabritt
SvaraRaderaAtta grrrrlll! Jag blir också nyfiken! Kan man gå och lyssna? Kram från Räkis
SvaraRaderaKul att ni är intresserade, flickor! Återkommer om var och när, måste ju pejla läget först.har inte haft första repet ännu...
SvaraRaderaKram från mig
Suck! Vad ska en stackars mezzo göra när sopranerna, som har så mycket att sjunga ändå, dessutom snor mezzorollerna? När och var ska Du göra detta?
SvaraRaderaSkämt åsido, så var det jätteroligt att sjunga idag. Och Du ska absolut prova på mer italienskt! Det där gör vi om!
Stor kram!
Katrin