Fortsätt till huvudinnehåll

Torsdagstankar

Han var inte så dum, gamle Giuseppe


Jag har just sjungit med Katrin och Gustav. Katrin är sångerska, Gustav är pianist. Så roligt att musicera tillsammans, att inte bara höra sin egen röst och stå i sin egen lilla kammare.
Det gör mig både glad och ledsen.
Sjunga är ju det jag vill. Samtidigt måste jag ju tjäna pengar och finnas i ett socialt sammanhang, men ÅH! vad jag är mig själv när jag får sjunga. Vågade mig t.o.m. på Aida. Har ju aldrig sjungit italienskt i princip, men det var kul. Verdi är härlig. Inte helt lätt, men härlig.
Kommer ihåg på gymnasiet, jag och min kompis Eva gjorde ett specialarbete om Aida, och där ingick att vi sjöng duetten Aida-Amneris. Då sjöng jag Amneris, mezzon. Det var väl senaste gången jag sjöng på den, våren 1980 typ. Och hösten 2009 är jag där igen, fast nu sjöng jag Aida. Och inte tänker jag stessa upp mig över mina hopp i repertoaren, ska sjunga La Zia Principessa (i Suor Angelica) på en konsert och det är LÅGT, men det är ok det med så länge jag är i mig själv och inte hoppar runt och anpassar mig och ändrar och fixar och donar. Slut med sån skit. Har anpassat mig way too much i mina dagar. Så här i backspegeln kan jag tycka att jag inte gjort annat än att försöka anpassa mig och vara den folk vill att jag ska vara. Precis som nån vet det. Den enda som vet nåt om mig, är väl jag.
Det där låter ju väldigt enkelt. Och det är det ju inte riktigt eftersom vi krånglar till allt så in i helvete. Men faktiskt, det ÄR enkelt. Kräver bara en väldigt stor insikt i vem man är, vilket inte är så enkelt för att vi är så förblindade av bilden av den vi vill vara istället för att se oss som vi är.
Men eftersom jag nu har tranformerats till Damen i den gröna klänningen, så är det JAG som bestämmer vem jag vill vara, och sen är jag det.
Och det är ju jättebra. Och jätteläskigt, men vem vill leva som en fegis.
:-)

Kommentarer

  1. Hej! Nu blir jag lite nyfiken! När och var ska Suor Angelica göras?? Jag är ju en obotlig operafreak. Sen kanske vi kunde hinna med att fika/luncha/dinera framöver!? Kram från Evabritt

    SvaraRadera
  2. Atta grrrrlll! Jag blir också nyfiken! Kan man gå och lyssna? Kram från Räkis

    SvaraRadera
  3. Kul att ni är intresserade, flickor! Återkommer om var och när, måste ju pejla läget först.har inte haft första repet ännu...
    Kram från mig

    SvaraRadera
  4. Suck! Vad ska en stackars mezzo göra när sopranerna, som har så mycket att sjunga ändå, dessutom snor mezzorollerna? När och var ska Du göra detta?

    Skämt åsido, så var det jätteroligt att sjunga idag. Och Du ska absolut prova på mer italienskt! Det där gör vi om!

    Stor kram!

    Katrin

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Kontakt

Jobbhelg, hemma och lite trött nu. Fick dessutom för mig att springa fram-och tillbaka idag, kändes lite småtrögt speciellt på hemvägen, men hem kom jag. När jag hade varit hemma en stund, ringde mobilen, och det var en kontaktperson från Hundhjälpen. Efter alla dessa kontaktförsök, hörde äntligen någon av sig, jag som nästan hade gett upp. Hon var också inne på att den kattälskande hundflickan Lia skulle passa oss bra, och nu skulle hon ta reda på lite mer dagsfärsk information och höra av sig igen under veckan. Åh, vad spännande! Tänk om vi snart har en hund! Glad glad glad. Här är hon! Nu ska jag sova, imorgon blir det lunch med Sandra och sen köpa vinterskor till Jacob. Och kanske titta på en hundsele eller så :) Godnatt!

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Saturday

When I write the word "Saturday" in english, I always think of the song "Come saturday morning", a song that I sort of grew up with: Come Saturday morning I'm goin' away with my friend We'll Saturday-spend till the end of the day Just I and my friend We'll travel for miles in our Saturday smiles And then we'll move on But we will remember long after Saturday's gone You know what the trouble is? Trouble is that probably all the good things in life Take place in no more than a minute I mean all I did, I, I bet you At the end of seventy years should you lose someone You can sit down, you can figure the whole thing out You spent nineteen years sleepin' You spent five years goin' to the bathroom You spent thirty-five years doin' Some kinda work you absolutely hated Spent seven thousand eight hundred and Fifty-three minutes blinkin' your eyes And added to that, you got that one minute of good things Then one day yo...