Fortsätt till huvudinnehåll

Torsdagstankar

Han var inte så dum, gamle Giuseppe


Jag har just sjungit med Katrin och Gustav. Katrin är sångerska, Gustav är pianist. Så roligt att musicera tillsammans, att inte bara höra sin egen röst och stå i sin egen lilla kammare.
Det gör mig både glad och ledsen.
Sjunga är ju det jag vill. Samtidigt måste jag ju tjäna pengar och finnas i ett socialt sammanhang, men ÅH! vad jag är mig själv när jag får sjunga. Vågade mig t.o.m. på Aida. Har ju aldrig sjungit italienskt i princip, men det var kul. Verdi är härlig. Inte helt lätt, men härlig.
Kommer ihåg på gymnasiet, jag och min kompis Eva gjorde ett specialarbete om Aida, och där ingick att vi sjöng duetten Aida-Amneris. Då sjöng jag Amneris, mezzon. Det var väl senaste gången jag sjöng på den, våren 1980 typ. Och hösten 2009 är jag där igen, fast nu sjöng jag Aida. Och inte tänker jag stessa upp mig över mina hopp i repertoaren, ska sjunga La Zia Principessa (i Suor Angelica) på en konsert och det är LÅGT, men det är ok det med så länge jag är i mig själv och inte hoppar runt och anpassar mig och ändrar och fixar och donar. Slut med sån skit. Har anpassat mig way too much i mina dagar. Så här i backspegeln kan jag tycka att jag inte gjort annat än att försöka anpassa mig och vara den folk vill att jag ska vara. Precis som nån vet det. Den enda som vet nåt om mig, är väl jag.
Det där låter ju väldigt enkelt. Och det är det ju inte riktigt eftersom vi krånglar till allt så in i helvete. Men faktiskt, det ÄR enkelt. Kräver bara en väldigt stor insikt i vem man är, vilket inte är så enkelt för att vi är så förblindade av bilden av den vi vill vara istället för att se oss som vi är.
Men eftersom jag nu har tranformerats till Damen i den gröna klänningen, så är det JAG som bestämmer vem jag vill vara, och sen är jag det.
Och det är ju jättebra. Och jätteläskigt, men vem vill leva som en fegis.
:-)

Kommentarer

  1. Hej! Nu blir jag lite nyfiken! När och var ska Suor Angelica göras?? Jag är ju en obotlig operafreak. Sen kanske vi kunde hinna med att fika/luncha/dinera framöver!? Kram från Evabritt

    SvaraRadera
  2. Atta grrrrlll! Jag blir också nyfiken! Kan man gå och lyssna? Kram från Räkis

    SvaraRadera
  3. Kul att ni är intresserade, flickor! Återkommer om var och när, måste ju pejla läget först.har inte haft första repet ännu...
    Kram från mig

    SvaraRadera
  4. Suck! Vad ska en stackars mezzo göra när sopranerna, som har så mycket att sjunga ändå, dessutom snor mezzorollerna? När och var ska Du göra detta?

    Skämt åsido, så var det jätteroligt att sjunga idag. Och Du ska absolut prova på mer italienskt! Det där gör vi om!

    Stor kram!

    Katrin

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...