Jag har fått två behandlingar för min förkortade högra halssena.
Förkortad har den blivit för att jag spände den så kopiöst när jag fick reflux-skiten för ca 2,5 år sedan med tillhörande svullnad på ena stämbandet. För att kompensera detta, kom kroppen på den fina idén att kompensera med andra sidans halsmuskulatur.
När svullnaden försvann och jag kunde sjunga igen, tänkte jag inte mer på halsmuskulaturen. Jag var ju frisk, jag kunde sjunga, nu skulle livet gå vidare!
Nu gjorde det ju inte riktigt det....och för en tid sedan märkte jag att varje gång jag rörde huvudet åt höger, så knakade det i nacken. Och eftersom det är nära öronen, så hördes det väldigt väl. Inte så kul ljud. Typ som om huvudet håller på att lossna.
Så nu har jag blivit "knakad" och tryckt där, och AJ! det kändes minsann. Och hårt satt de, mina 2år gamla spänningar. Och när de löstes upp...jösses, att man kan bli så slut på alla plan!
Hade repetition igårkväll, lustigt nog med många av de människor som var med den hemska sommaren -07, och som jag inte träffat sen dess. Jag tog mig igenom på nåt sätt, men oj, vad det blev känslomässigt. Jag frös så jag skakade efteråt, det var som kroppen gick i ide ungefär, stängde av alla funktioner för att spara energi.
Idag känns det bättre, men jag är fortfarande trött.
Jag lyckades lösa upp något med en person jag bryr mig om igår också, vilket känns jätteskönt.
Nu är allt lite avdramatiserat. Varför spela en roll? Vi är ju bara människor. Imorgon kanske vi inte finns längre.
Då känns det ju som om det enda rätta är att leva här och nu. Och det kan ju inte vara fel, hur man än vänder och vrider på det.
Kommentarer
Skicka en kommentar