Fortsätt till huvudinnehåll

Och så var det drömdags igen...


Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste.
Inatt drömde jag (något förenklat) följande:
Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol.
Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö.
Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Penelope står där, redo att skjuta.
Jag gråter helt förtvivlat.

Då vaknar jag, verkligen lika förtvivlat gråtande som i drömmen. Har känt mig skakad hela dagen.
Tolkning, någon?
Jag har mina teorier, men det vore kul att höra nån annans.....

Kommentarer

  1. hej hej

    jag vågar mig på en tolkning! :)

    Jag har också drömt om att dö, och precis som du är omgivningen alltid helt oberörd. Och för mig handlade det nog mycket om en rädsla att inte betyda något för personer som man själv bryr sig om, och en rädsla att inte beröra andra människor. En känsla av utsatthet.

    Sedan tror jag alltid att man har en viss rädsla för att dö, helt enkelt för att man inte vill det och inte vill förlora de man älskar (vilket ju blir konsekvenserna för en själv, även om det är jag som dör och inte de man älskar).

    Och inte minst eftersom den här personen som jag antar jag vet vem det är rörde upp en hel del gammalt i skåpet är det ju inte märkligt att han/hon står oberörd av domedagen eftersom han/hon är delaktig i det du velat lämna.

    Rätt eller fel? :)

    SvaraRadera
  2. Kul att nån vågar sig på en tolkning!

    Jag tror absolut som du, att det handlar om rädsla att inte betyda nåt för dom man bryr sig om och också om rädsla att ge sig in något okänt.
    Har läst nånstans, att när man drömmer att man ska dö, behöver det inte betyda att man faktiskt dör, utan att något gammalt är slut och något nytt ska börja.
    Och det rör ju onekligen upp en hel del gamla känslor, att våga ge sig in i något med en "okänd" person.
    Häftigt ändå vad drömmarna försöker tala om. Och att det är sånt man vet nånstans...men inte tar upp till ytan i vaket tillstånd.
    :)

    SvaraRadera
  3. Min tanke, inte tolkning:

    Just let go.
    Du behöver inte klamra dig fast vid någonting och en del av dig vet uppenbarligen det!
    Men den andra delen... :-)

    KRAM!
    SS

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...