Fortsätt till huvudinnehåll

Hjärnstillestånd



Veckans uppgift: att vara en valkyria och inte behandla migsjälv som kattskit.




Oj, vad tiden har sprungit.



Jag har inte haft ro att skriva ett endaste ord på över tre veckor.



Ibland kommer inga ord till en, och behovet att skriva suddas ut.



Det har varit uppochner i sinnet, vad ska jag sjunga, orkar jag göra en satsning till, klarar jag att kontrollera mig, finns det något sådant som ett kall, är man tvungen att följa sitt kall isåfall...?



Är fullständigt klar över en sak: att jag inte tänker behandla migsjälv som jag har gjort tidigare, dvs som kattskit ungefär.


Jag tar ansvar för mitt liv och mitt handlande och jag tänker må bra.


No more kattskit alltså.




Har några slutscener i Götterdämmerung framför mig i veckan, SKA lita på migsjälv, SKA ta det lugnt, SKA inte gå över mina gränser!




Ska tända eld på min sophög med upphöjt lugn och i fullständig balans, kryddat med total galenskap.



Ser fram emot detta!

















Kommentarer

  1. Våga sjung med alla dina nya insikter, jag tror att du kommer att uttrycka mer än någonsin i din röst om du släpper fram allt du har inuti dig. Tänk om vi hade stannat och inte utvecklats, då hade vi aldrig fått se hur mycket vi kan prestera med en helt annan känsla!

    SvaraRadera
  2. Tack för en härlig stund på OHS! Ses snart, kram fr Evabritt

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...