Har precis läst Alex Schulmans bok om sin pappa, "Skynda att älska". Ömsint, vacker, ärlig, rörande berättelse. Enkelt, rakt språk. Jag sögs direkt in i den, allt var så levande.Kändes som jag kände hela familjen och var med dom på torpet i Värmland. Såg framför mig Coca-Cola Cupen som avgjordes varje Midsommarafton.
Och så idag var jag på Ritorno på Odengatan, och då sitter Alex Schulman vid bordet bredvid. Sånt där är väl märkligt. Har aldrig nånsin sett människan förut.
För övrigt är allt rätt tungt just nu. Har mycket att smälta, om jag nånsin kan smälta det.
På lördag Paris.
Kommentarer
Skicka en kommentar