Det är så mycket som har ramlat på plats...eller fallit på plats kanske man säger. Nu är kanske tiden för det, efter alla år av inte ramla på plats.
Mest fascinerad är jag över att det nu återigen känns naturligt att sjunga, eller kanske ännu mer att det är självklart att se mig själv som sångerska. Att jag faktiskt kan det jag gör och är bra på det. Jag, som i så många år släpat på destruktiva, kontraproduktiva tankar som har vuxit sig starka i hjärnan.
Och plötsligt känns det rätt på riktigt att något får gå lätt!
Det är ett väldigt stort steg för mig.
Tänk, att det allra enklaste alltid ska vara det svåraste!
Men gick man inte omvägen, skulle man väl aldrig göra sig några livserfarenheter och inte heller uppskatta enkelheten.
Summa summarum: följ ditt hjärta hela vägen. Tro på enkelheten. Njut av nuet.
Lätt som en plätt :)
Mest fascinerad är jag över att det nu återigen känns naturligt att sjunga, eller kanske ännu mer att det är självklart att se mig själv som sångerska. Att jag faktiskt kan det jag gör och är bra på det. Jag, som i så många år släpat på destruktiva, kontraproduktiva tankar som har vuxit sig starka i hjärnan.
Och plötsligt känns det rätt på riktigt att något får gå lätt!
Det är ett väldigt stort steg för mig.
Tänk, att det allra enklaste alltid ska vara det svåraste!
Men gick man inte omvägen, skulle man väl aldrig göra sig några livserfarenheter och inte heller uppskatta enkelheten.
Summa summarum: följ ditt hjärta hela vägen. Tro på enkelheten. Njut av nuet.
Lätt som en plätt :)
Kommentarer
Skicka en kommentar