Fortsätt till huvudinnehåll

Studenten!

Jacob har tagit studenten! Igår sprang de ut i Vanadislunden och vi var såklart där och tog emot med skylt och grejer att hänga runt halsen.


Här står vi och väntar! Elvira, eller Elmyra som Jacob kallade henne när han var liten, tog fotot :) Hon kunde inte komma på mottagningen, så hon kom till utspringet istället.


Sen kom han utspringandes! Hurra hurra hurra!




Sen åkte han iväg på flaket, ombytt till badbyxor, t-shirt och gamla tygskor. Klok man! Elin och Arne gick ut på stan för att handla det sista och jag gick hem och (panik-)städade och fixade det sista med tårtorna. Pust! Men det gick finemang, och sen blev det bubbel, tilltugg, tårta och kaffe. Jättetrevlig eftermiddag med släkt och vänner och Smilla som låg under flygeln och spanade lite oroligt till en början, men hon slappnade av och låg och dåsade och såg ut att ha det ganska bra, den lilla plutthunden.


Evabritt passade på att fylla år igår också, men självklart kom hon ändå och firade studenten. Tillägnar henne den ena tårtan. Hurra hurra hurra! Och förlåt att jag inte har bloggat så ofta senaste veckan! Roligt att höra att någon följer bloggen så noga :))





Som avslutning blev det familjemiddag på lilla franska restaurangen "Chez Betty" på Roslagsgatan. Där hade de roliga Tintinglas och god mat. Och allra sist blev det en lång hundpromenad i sommarnatten. Bra dag!



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer