Min mamma är 90 år.
90 år. Det är väldigt gammalt.
Om man är 90 år och en dag anses för frisk att vistas på sjukhus, anses det även att man på studs bara ska flytta.
Det fanns en plats ledig på äldreboende, jättebra ju, men inte ens en dag fick vi på oss att fundera på detta. Vi hann inte ens se lägenheten innan det skulle flyttas in.
Mitt i allt detta skulle jag förbereda mig för att provsjunga i Göteborg i lördags. Mamma flyttade in i fredags. Lördag morgon beslutade sig även vintern för en comeback, och det var värsta snö-ovädret på väg till Arlanda. Väl framme i Götet var det fint. Fint gick även provsjungningen, och jag håller tummarna det allra hårdaste att den ska leda nånstans. Tyskland, hallå! Jag är redo!
Sen fortsatte vi flytta till mamma. Smilla tog direkt på sig rollen som vårdhund, och var väldigt trött efter sitt uppdrag när hon kom hem igen. Nu har hon varit vårdhund i två dagar, och imorgon ska vi flytta de möbler som ska med. Vårdhunden får vänta på äldreboendet under tiden.
 |
| de två jacob:arna flyttade genast in |
 |
| vårdhunden på plats |
 |
| vårdhunden diskuterar möblering med mormor och exman |
 |
| namnskylten fanns redan på brevlådan |
 |
| man såg över ursvik och bort till kista |
 |
| litet kök |
Dessemellan hann jag alltså med en tur till Göteborg. Sjöng Kundry och Amneris, kände mig lite skakad av insatsen efteråt, köpte biljett till tåget hem och that was it.
 |
| tag mig härifrån |
 |
| konstnärlig bild, hehe |
 |
| jag ser konstig och allvarlig ut |
 |
| på spåret var det skräpigt |
I söndags invigningsfikade vi på Lötsjögården, där mamma alltså bor nu.
 |
| pris-xtra ligger runt hörnet |
 |
| vårdhunden funderar på livets gång |
Och så mycket mer har inte hänt.
Annat än att jag hittade denna klenod:
 |
| pär och jag har ett förflutet med denna tidning |
Det var allt för denna gång.
Tjing.
Kommentarer
Skicka en kommentar