Fortsätt till huvudinnehåll

Ingrid bor inte här längre

Min mamma är 90 år.

90 år. Det är väldigt gammalt.

Om man är 90 år och en dag anses för frisk att vistas på sjukhus, anses det även att man på studs bara ska flytta.
Det fanns en plats ledig på äldreboende, jättebra ju, men inte ens en dag fick vi på oss att fundera på detta. Vi hann inte ens se lägenheten innan det skulle flyttas in.
Mitt i allt detta skulle jag förbereda mig för att provsjunga i Göteborg i lördags. Mamma flyttade in i fredags. Lördag morgon beslutade sig även vintern för en comeback, och det var värsta snö-ovädret på väg till Arlanda. Väl framme i Götet var det fint. Fint gick även provsjungningen, och jag håller tummarna det allra hårdaste att den ska leda nånstans. Tyskland, hallå! Jag är redo!
Sen fortsatte vi flytta till mamma. Smilla tog direkt på sig rollen som vårdhund, och var väldigt trött efter sitt uppdrag när hon kom hem igen. Nu har hon varit vårdhund i två dagar, och imorgon ska vi flytta de möbler som ska med. Vårdhunden får vänta på äldreboendet under tiden.

de två jacob:arna flyttade genast in

vårdhunden på plats

vårdhunden diskuterar möblering med mormor och exman

namnskylten fanns redan på brevlådan

man såg över ursvik och bort till kista

litet kök
Dessemellan hann jag alltså med en tur till Göteborg. Sjöng Kundry och Amneris, kände mig lite skakad av insatsen efteråt, köpte biljett till tåget hem och that was it.

tag mig härifrån

konstnärlig bild, hehe

jag ser konstig och allvarlig ut

på spåret var det skräpigt
I söndags invigningsfikade vi på Lötsjögården, där mamma alltså bor nu.
pris-xtra ligger runt hörnet

vårdhunden funderar på livets gång
Och så mycket mer har inte hänt.
Annat än att jag hittade denna klenod:

pär och jag har ett förflutet med denna tidning
Det var allt för denna gång.
Tjing.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer