Fortsätt till huvudinnehåll

Ingrid bor inte här längre

Min mamma är 90 år.

90 år. Det är väldigt gammalt.

Om man är 90 år och en dag anses för frisk att vistas på sjukhus, anses det även att man på studs bara ska flytta.
Det fanns en plats ledig på äldreboende, jättebra ju, men inte ens en dag fick vi på oss att fundera på detta. Vi hann inte ens se lägenheten innan det skulle flyttas in.
Mitt i allt detta skulle jag förbereda mig för att provsjunga i Göteborg i lördags. Mamma flyttade in i fredags. Lördag morgon beslutade sig även vintern för en comeback, och det var värsta snö-ovädret på väg till Arlanda. Väl framme i Götet var det fint. Fint gick även provsjungningen, och jag håller tummarna det allra hårdaste att den ska leda nånstans. Tyskland, hallå! Jag är redo!
Sen fortsatte vi flytta till mamma. Smilla tog direkt på sig rollen som vårdhund, och var väldigt trött efter sitt uppdrag när hon kom hem igen. Nu har hon varit vårdhund i två dagar, och imorgon ska vi flytta de möbler som ska med. Vårdhunden får vänta på äldreboendet under tiden.

de två jacob:arna flyttade genast in

vårdhunden på plats

vårdhunden diskuterar möblering med mormor och exman

namnskylten fanns redan på brevlådan

man såg över ursvik och bort till kista

litet kök
Dessemellan hann jag alltså med en tur till Göteborg. Sjöng Kundry och Amneris, kände mig lite skakad av insatsen efteråt, köpte biljett till tåget hem och that was it.

tag mig härifrån

konstnärlig bild, hehe

jag ser konstig och allvarlig ut

på spåret var det skräpigt
I söndags invigningsfikade vi på Lötsjögården, där mamma alltså bor nu.
pris-xtra ligger runt hörnet

vårdhunden funderar på livets gång
Och så mycket mer har inte hänt.
Annat än att jag hittade denna klenod:

pär och jag har ett förflutet med denna tidning
Det var allt för denna gång.
Tjing.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie.
The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood.





Nice thing though:

I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression.
Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it.

Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗

Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´.






Have a lovely friday!