Fortsätt till huvudinnehåll

6 juni. Gunilla funderar på ett och annat (det låter som Nalle Puh ju)


6 juni!
Betyder ingenting för mig, men det är väl bra att ha en nationaldag. Alla har väl det? Man ska ha det? Ja, ja! För mig var det en lördag som hade lite söndags-feeling.
Elin är i Sverige. Inte här just nu, utan på Sweden Rock med Carro och Soffan. Imorgon kommer de tillbaka, och Duncan kommer också flygandes från Paris. Full house!

har en viss förkärlek till att hänga uppochner!
Något magiskt håller på att hända.
Jag känner en viss glädje i att sjunga igen. Sjöng igenom delar av andra akten i Ragnarök häromdagen. Visst fattar jag att det är där jag ska vara, om jag nu ska vara någonstans överhuvudtaget. Plötsligt har jag en helt annan växel. Den där växeln jag är rädd för.
Nu erkänner jag att jag är rädd för den där överväxeln....jag tror jag ska dö om den slår på och tar över. Men det är ju bara jag som kan bestämma över det.
Eller?
Så måste det ju vara, om jag inte är besatt av Djävulen eller Gud eller båda delarna.
Just det, det skrev en recensent en gång... "hon sjunger som vore hon besatt av både Gud och Djävulen". Det var ju en fantastiskt mening, men ändå hemsk. Jag vill bara vara besatt av mig själv och min andning.

halleluja, lite svensk pastoral. det är nåt med idyller som får mig att spy.
Annars jobbar jag på...och yogar mycket. Har köpt en fantastiskt vacker yogamatta. Tussen tyckte också den var fin. Om Tussen godkänner, måste det vara bra grejer man har köpt.




Nästa vecka, närmare bestämt på onsdag, ska jag på utbildning. Spännande känns det. Jag vill ha in lekfullheten i Friskis-yogan. Att våga leka med kroppen och rörelserna. Vi får väl se vad som händer. I väntan på detta går jag på alla möjliga yogapass. Anti-gravity (hänga uppochner i tyg-grej), bikram. ashtanga, Strala...you name it. Underbart är det!
Och så ägnar jag så mycket tid jag bara kan åt Smilla, min älskade hundvän.

stilla stund i skogen

det här gänget är inte så tokigt, det heller.


Slutar med dessa kloka ord Tål att tänka på. Vet inte riktigt vad jag tycker om det.

Sometimes not getting what you want is the biggest blessing of all.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Åka tunnelbana

Igår på tunnelbanan på väg hem efter en repetition i Högalidskyrkan: Ett gäng otroligt präktiga medelålders lite fina par kommer in. De sätter sig bredvid mig och på sätet närmast. De är högljudda och pratar vitt och brett om sina upplevelser den kvällen, de har nämligen varit på Operan och sett Läderlappen. "Vad tyckte du?" "Jo, det är ju lättsamt och roligt, och Janne Malmsjö är ju så underbar!" "Vi var 57 stycken från mitt jobb där ikväll!" ( Åh käre Gud så hemskt) "Men får vi höra nu då, hur var sångarna? Höll de måttet, hehe?" ( precis som ni era puckon kan bedöma det tänker jag) "Ja, jag är väldigt förtjust i Anders Larssons röst" (tant mittemot mig med päls och beskäftig look) "Anders Larsson? Vad gjorde han för roll?"(gubbe på andra sätet som gillade Helge Skoog mest) "Ja Helge, han är fenomenal, tänk hur han kan få igång publiken!" "Ja, det som är så svårt!" ( vad vet du om det, har du provat eller...
2 kommentarer
Läs mer