Fortsätt till huvudinnehåll

Nyss var det sommar

Förra veckan blev det plötsligt sommar, 25 grader varmt, solsken varje dag, ja, kort sagt, högsommar! Men nu är det mer "vanligt" igen, 7 grader, duggregn och iskallt.
S.U.C.K.
C´est la vie en Suède, je sais, men ändå...deppkänsla. Nåja, hundarna, och speciellt Smilla, tycker detta är mycket skönare. Och påverka kan jag ändå inte göra så jag släpper det.
Släpp!

Detta är inte idag. men snart är den här på riktigt, sommaren! Välkommen, vi längtar.

Jag är så glad varenda dag, tralalala. Egon tycker varje dag är toppen.

Vi åkte buss till mormor förra helgen. För varmt tyckte de fyrbenta.

Annars händer inte så mycket. Jag yogar på.
I veckan krånglade headsetet och jag bestämde mig för att strunta i det. Vilken LÄTTNAD. Äntligen kändes det som jag talade direkt till dem som kom, inte genom nåt instrument. Och jag kan använda min röst, inte hålla på att tänka att jag måste prata försiktigt så inte öronen krullar ihop sig på dem som sitter där i Sukhasana och ska fokusera.
Tjohejsan, det var ett steg i rätt riktning minsann!
Jag var även på en intervju för en grej i höst. Vi får se vad som händer med det.
Frågan var om jag kanske var överkvalificerad. Kanske måste jag börja inse att jag har en massa kompetens. Jag har så lätt för att alltid tycka att jag inte kan nånting, och att allt jag varit med om är fullständigt försumbart. Hur som helst, så hoppas jag att detta blir av. Jag tror bara att min kompetens gör att jag kan tillgodogöra mig detta ännu mer.
Självklart är det är en bra grej i livet att ha ett visst mått av ödmjukhet. Men att veta vad jag kan och värdera det är viktigt om jag inte bara vill stå och stampa på samma ställe.
Och det vill jag inte. Så då släpper jag även denna dumma/felaktiga form av ödmjukhet.
Släpp!


hint hint...vad var det jag gjorde egentligen.... :-)
roland tycker att ett leende kan rädda vilken dag som helst

I fredags, den 13 maj, var det exakt 28 år sedan jag gifte mig. Det var en fredag den gången också, men jag tror inte det hade någon betydelse för äktenskapets vara eller icke vara. Med största sannolikhet hade det inte gått bättre om vi gift oss en lördag istället.
Då såg världen annorlunda ut. Berlinmuren stod kvar, vi bodde i Östberlin och DDR, dvs Deutsche Demokratische Republik, var en verklighet. Vi gifte oss på Svenska Ambassaden i Paris. Ca 20 år senare flyttade Elin dit och bor fortfarande kvar, hennes hemstad numera.
Elin låg i min mage och den enda Jacob som fanns i min närhet var min pappa.
Jag var 26 år och trodde att kärleken och karriären skulle hålla hur länge som helst. Uppfostrad i ett frikyrkligt hem som enda barnet till gamla föräldrar, och speciellt en mamma med väldigt trånga vyer, var jag otroligt naiv i min syn på livet.
Ja, ja. jag fick lära mig! Och såhär 28 år senare kan jag säga att man vet inte ett endaste litet dugg vad som komma skall. Och tur är väl det.


Här firar jag den 28:e bröllopsdagen med att träna lite på World Class Vasastan. 
Snart kommer Elin hem och det ska bli jättekul! Och snart är det sommar och semester, och snart ska jag börja leva i nuet istället för att tänka i framtiden, haha!

kommer inte ens ihåg vad som var så roligt här....

men vi kunde inte sluta skratta

Såhär brukar Elin se ut när hon går på stan

och jag vill ju inte vara sämre



undrar vad de pratar om?

älskar den här

tror tussen tänker precis som Puh

Paris i höstas. Måste snart dit igen.

Hejdå. Skriver snart mer om mina storstilade planer.

Tschüss, bis bald!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…