Fortsätt till huvudinnehåll

Några dagar i Paris, del 2 (äntligen)

Oj, jag hade ju tänkt återkomma redan efter någon dag med en bunt Parisbilder och små kommentarer. Så blev det icke för jag prioriterade massa annat.

Till exempel började jag jobba igen. Igår faktiskt. Det kändes...sådär.

Kollegan blev sjuk, ingen kunde jobba, det var terminsstart, jag stod där ensam, jag kom knappt ihåg hur jag skulle logga in, det var kaos. Inte roligt alls faktiskt. Men dagen tog slut, tack och lov, och idag har jag varit hos kiropraktor Annie för att få hjälp med mitt knä.

Det ska nog bli bra! Ultralopp, here I come!

Men just det ja, jag skulle ju uppdatera om Parisresan. Då ska vi se:


Någonstans i Marais tittade denna katt fram


Jag ville gärna posa med den



De här två snyggingarna var mitt sällskap



Självklart dressed in black  :)


När kommer metron egentligen?


Kan inte riktigt minnas vad vi gjorde den kvällen...tror vi beställde pizza och drack vin och såg filmen The squid and the whale.  Bra film förresten!  Nästa dag tog vi metron till detta fantastiska ställe,  la Recyclerie!

nån rockstjärna med sin rock-mops hängde på


Det finns hur mycket som helst att titta på. Allt är återvunnet och till stor del från egen plantering.


Vy från lunchbordet. Vi är alltså på en gammal station.


De som bor här måste ha blivit glada när detta trista stationskvarter blev värsta hippt


Dessa snubbar bodde också här, och ett gäng höns, en kanin, guldfiskar m.fl.


Allt möjligt växte där!





Så inspirerande


En dansbana


Sallad!








Hittade en till katt på en vägg











Senare den dagen kom regnet (igen). Jag begav mig till CDG och satte mig på sista planet till Stockholm för den kvällen.


Men ovan molnen är det alltid fint väder!


Och sent den kvällen kom jag hem till mina kära djur igen.

Hejdå för den här gången, Paris!



Egon och Tussen är sov-kompisar (ibland)


Och jag jobbar på att kunna sträcka mitt högra knä. Smilla är såklart med och sympati-rehabbar!


Ses snart igen.
Tjing!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...
Skicka en kommentar
Läs mer