September

Tiden går, och jag har inte bloggat på över en månad.

Vad har hänt under denna långa tid?

Jo, jag är tjänstledig och har börjat en regikurs på Operahögskolan.

Det känns inspirerande och roligt. Jag kommer jobba med början av Rosenkavaljeren, vilket känns toppen. Så himla kul att få jobba på tyska igen. Och librettot är fantastiskt och Strauss är Strauss, även om jag inte tycker att Rosenkavaljeren är hans "roligaste" opera.

jag har ett väldigt gammalt klaverutdrag

Kanske för att jag inte har någon självklar roll däri, även om jag under studietiden sjöng Octavians parti i terzetten (inte alls min grej) och under de första åren i Berlin studerade in Annina, som jag även skulle ha gjort på scen men något kom emellan (typ muren föll, Elin föddes eller annat världsomstörtande).

Men nu djupdyker jag in i musik och handling och anekdoter och händelser kring själva tillkomsten av verket.

Detta ger mig också möjlighet att i mycket större utsträckning disponera över min egen tid, och detta gynnar såklart hundarna! Många långa härliga septemberpromenader blir det i det fantastiska sensommarvädret.

Här några bilder (eller ganska många då):

stor och liten. mina älsklingar.

hej smilla!

oj detta måste undersökas!

sån ro och frid i naturen denna årstid

Egon vädrar ekorre? Hare? Rådjur? Korv?

Färgen!

Annars är jag tydligen inne i en period där jag bara slår mig hela tiden.
Ramlade på en rot i Hagaparken för ca 2 veckor sedan och slog samma knä som förut. Låg på en stig med en hund på vardera sidan av mig och grät för det gjorde så ont. Smilla buffade sin fina nos i min hand.

Sen fick jag någon slags allergisk reaktion och vaknade för någon vecka sedan med ett enormt nässelutslag på hela magen och upp till brösten. Det kliade något helt sanslöst. Har inte haft nässelutslag sedan i 20-årsåldern. Det kändes dock som det hängde ihop med att vi fick en svärm getingar efter oss och jag blev biten på magen, men det var någon vecka tidigare.

Sen var det dags att rensa källarkontoret och få min gamla kälke i huvudet. Det blödde utav helvete och jag blev ganska rädd. Men till slut slutade det blöda, och nu börjar det läka.

Jacob har flyttat till Umeå. Jättekonstigt men kul för honom. Vi hade kräftskiva på gården för honom och hans kompisar innan han åkte, det var mysigt och sista kvällen hängde vi här hemma och åt pizza och spelade spel.

älsklingarna

lite rester från festen (kattmaten hörde inte till kräftskivan!)

Och igår gick dörren i badrummet i baklås. Självklart hade jag ingen telefon med mig in. Det tog mig en halvtimme, under vilken jag nästan slog sönder väggen, att ta mig ut med hjälp av en nagelklippare och en galge. Svetten rann och jag insåg att ingen fanns i närheten, ingen visste att jag var därinne.
När jag väl kom ut, låg djuren och sov, som om de inte hade märkt något alls. Konstigt!