Fortsätt till huvudinnehåll

September



Tiden går, och jag har inte bloggat på över en månad.

Vad har hänt under denna långa tid?

Jo, jag är tjänstledig och har börjat en regikurs på Operahögskolan.

Det känns inspirerande och roligt. Jag kommer jobba med början av Rosenkavaljeren, vilket känns toppen. Så himla kul att få jobba på tyska igen. Och librettot är fantastiskt och Strauss är Strauss, även om jag inte tycker att Rosenkavaljeren  är hans "roligaste" opera.


jag har ett väldigt gammalt klaverutdrag


Kanske för att jag inte har någon självklar roll däri, även om jag under studietiden sjöng Octavians parti i terzetten  (inte alls min grej) och under de första åren i Berlin studerade in Annina, som jag även skulle ha gjort på scen men något kom emellan (typ muren föll, Elin föddes eller annat världsomstörtande).

Men nu djupdyker jag in i musik och handling och anekdoter och händelser kring själva tillkomsten av verket.

Detta ger mig också möjlighet att i mycket större utsträckning disponera över min egen tid, och detta gynnar såklart hundarna! Många långa härliga septemberpromenader blir det i det fantastiska sensommarvädret.

Här några bilder (eller ganska många då):

stor och liten. mina älsklingar.

hej smilla!

oj detta måste undersökas!

sån ro och frid i naturen denna årstid

Egon vädrar ekorre? Hare? Rådjur? Korv?

Färgen!

Annars är jag tydligen inne i en period där jag bara slår mig hela tiden.
Ramlade på en rot i Hagaparken för ca 2 veckor sedan och slog samma knä som förut. Låg på en stig med en hund på vardera sidan av mig och grät för det gjorde så ont. Smilla buffade sin fina nos i min hand.



Sen fick jag någon slags allergisk reaktion och vaknade för någon vecka sedan med ett enormt nässelutslag på hela magen och upp till brösten. Det kliade något helt sanslöst. Har inte haft nässelutslag sedan i 20-årsåldern. Det kändes dock som det hängde ihop med att vi fick en svärm getingar efter oss och jag blev biten på magen, men det var någon vecka tidigare.

Sen var det dags att rensa källarkontoret och få min gamla kälke i huvudet. Det blödde utav helvete och jag blev ganska rädd. Men till slut slutade det blöda, och nu börjar det läka.



Jacob har flyttat till Umeå. Jättekonstigt men kul för honom. Vi hade kräftskiva på gården för honom och hans kompisar innan han åkte, det var mysigt och sista kvällen hängde vi här hemma och åt pizza och spelade spel.

älsklingarna

lite rester från festen (kattmaten hörde inte till kräftskivan!)

Och igår gick dörren i badrummet i baklås. Självklart hade jag ingen telefon med mig in. Det tog mig en halvtimme, under vilken jag nästan slog sönder väggen, att ta mig ut med hjälp av en nagelklippare och en galge. Svetten rann och jag insåg att ingen fanns i närheten, ingen visste att jag var därinne.
När jag väl kom ut, låg djuren och sov, som om de inte hade märkt något alls. Konstigt!

jag bryr mig inte bara du kommer ut tills jag vill ha mat

Kanske livet försöker säga åt mig att lugna ner mig? Att inte bara springa runt och tro att jag ensam är ansvarig för att jorden fortsätter snurra?

Kanske skulle jag leva lite mer som dessa grabbar

eller som den här grabben?

njuter av septemberdagarna på balkongen!

även av fantastiska oväderskvällar


Jag har även hamnat på väggarna. Texten stämmer ju ganska bra, haha! :)

avslutar med lite katt-meditation

och en (som vanligt) ganska trött Egon!

Och förresten, jag har nya glasögon också. Ny tillvaro, nya glasögon tänkte jag.


Hejdå!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.



För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att…

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…