Fortsätt till huvudinnehåll

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.


Egon äter nudlar och struntar i CSN. Duktig lille-hund.

För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att en del av musiken ur Rosenkavaljeren användes, och att hans val att gå åt det håller med sitt komponerande ifrågasattes. Snubben har alltså innan detta skrivit Salome och Elektra!

I förordet kan vi läsa: Han kunde allt men ville för litet.

Hårda ord, men samtidigt är det kanske det som stör mig med Strauss, mannen som stannade i Tyskland under två världskrig och knappt märkte att det var krig. Han var ju konstnär, inte politiker.

Slutar nu vara en överintellektualiserande operasnobb.
Fast jag bara måste få vräka ur mig att han skrev den lilla fina halv-intellektuella operan "Ariadne på Naxos" 1916. Alltså mitt under första världskriget. Alltså hallå. Svårt. 
Att ta in.
Puh.


Upptäckte att jag hade ett original-klaverutdrag av Ariadne också, tryckt 1916. Ingen aning vad jag har fått det ifrån.



We don´t caaaaaareeee


Jaha, annars är tillvaron ganska lugn. Pga ångest över ekonomin hoppade jag på som extrareceptionist för att ha en liten pytte-mini-plutt-fallskärm att ta till ifall jag inte får ett öre.

Kan det inte bara komma pengar till mig. Pliiiiiiz.


bild snodd nånstans på nätet


Jag har inte ramlat nåt mer iallafall! PEPPAR PEPPAR.
Och ej heller låst in mig. Peppar igen.



HAHAHA precis som jag 


Hejdå!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget.

Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns.

Vad har hänt sen senast? Massor.

Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR.

Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada.

Men kul!






Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta.

Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exempelvis auditionträning och interpretation, absolut, men regissera, nej.

Fick en oväntat och plötsligt återfall in i sångerskerollen igen, och planerar nu att ta över värld…

News!

Ho-ho-ho! Big news coming up!
I am, from this very moment, gonna blog in English!
I´ve been thinking about this for quite a long time, but haven´t really found the inspiration.
Until today.
So, for those of you out there who have been longing to understand what I´m writing, your time has come :)
Short presentation:
I am Gunilla, operasinger, dog-and cat-person-and-owner, gym rat, yogini, and
I´ve also started directing opera the last year.

I don´t eat my best friends = no meat.


I am also the mother of two lovely human beings, Elin and Jacob.
They are not kids anymore (at least they don´t think they are, but I know better, hehe)

Elin has her own blog .



Last week has been shitty and awful, but I´m gonna look forward and not become manic about it.
Try to accept lifes´ little changes and surprises and blablabla...well, maybe I will write more about it another day.

I had the day off today (when I´m not singing or directing or spending time with the four-legged family members, I work in a g…

Zombie Friday

Headache, runny nose and feeling like a zombie.
The last week hasn´t been too much fun, not only because of zombie mood.





Nice thing though:

I´ve been jogging with the dogs this week, which is kind of my own therapy against depression.
Knee feels (almost) fine, and I feel soooo much better after doing it.

Best therapy in the world, dogs and physical movement 💗💗

Right now, I´m relaxing in the sofa, listening to french pop music from the 1960s´.






Have a lovely friday!