Fortsätt till huvudinnehåll

En fredag

Höst. Älskar höst.

Älskar mindre att jag ännu inte fått något besked från CSN (sökt studielån för kursen jag går).
Älskar inte alls att jag fått ett konstigt meddelande där det står att när en fyllt 47 gäller särskilda regler. Så de kanske inte kan gå med på min ansökan.
Sen ombeds jag skicka kompletterande uppgifter (VAAAAAD liksom).
Så eventuellt kommer jag inte få in ett öre i höst. Så himla bra att jag har så  mycket pengar gömda i madrassen då! Eller inte.


Egon äter nudlar och struntar i CSN. Duktig lille-hund.

För övrigt analyserar jag Rosenkavaljeren så det står härliga till.

Har precis kommit fram till att ju mer jag läser stycket, desto mindre tycker jag om det. Älskar musiken och....ääh just det ja, det var allt. Gillar tyskan också. Slut.

Handlingen förmår inte gripa mig. Operan är som en enda sockerchock. Som att bli tvångsmatad med prinsesstårta eller sockervadd.

Var tvungen att köpa ett ex av Sven Delblancs pjäs "Den arme Richard".
Såg den för ca 150år sedan på Dramaten med Ernst-Hugo Järegård som Strauss. Minns att en del av musiken ur Rosenkavaljeren användes, och att hans val att gå åt det håller med sitt komponerande ifrågasattes. Snubben har alltså innan detta skrivit Salome och Elektra!

I förordet kan vi läsa: Han kunde allt men ville för litet.

Hårda ord, men samtidigt är det kanske det som stör mig med Strauss, mannen som stannade i Tyskland under två världskrig och knappt märkte att det var krig. Han var ju konstnär, inte politiker.

Slutar nu vara en överintellektualiserande operasnobb.
Fast jag bara måste få vräka ur mig att han skrev den lilla fina halv-intellektuella operan "Ariadne på Naxos" 1916. Alltså mitt under första världskriget. Alltså hallå. Svårt. 
Att ta in.
Puh.


Upptäckte att jag hade ett original-klaverutdrag av Ariadne också, tryckt 1916. Ingen aning vad jag har fått det ifrån.



We don´t caaaaaareeee


Jaha, annars är tillvaron ganska lugn. Pga ångest över ekonomin hoppade jag på som extrareceptionist för att ha en liten pytte-mini-plutt-fallskärm att ta till ifall jag inte får ett öre.

Kan det inte bara komma pengar till mig. Pliiiiiiz.


bild snodd nånstans på nätet


Jag har inte ramlat nåt mer iallafall! PEPPAR PEPPAR.
Och ej heller låst in mig. Peppar igen.



HAHAHA precis som jag 


Hejdå!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...