Dogs, cats, opera and gym - welcome to my world

Jag tar en paus från bloggandet för en period. Har lite att ordna upp och känner att jag inte kan, och inte ska, skriva om det som rör sig i min skalle. Så Hej på ett tag!

Igår jobbade jag hela dagen på F&S Ringen. När jag kom hade Jacob och hans kompisar gjort Spaghetti Carbonara och sparat lite till mig. Jacob stod och diskade. Sen klippte han håret på PW, som genast när det var klart tog fram dammsugaren och städade upp det som låg på golvet. Och nyss sa Jacob "jag tror jag ska tvätta fönstren" så nu gör han det. Vad har hänt....?

Mina armar ligger inte långt efter! Tjoho! Idag har varit en bra dag och det känns äntligen, långsamt, som om jag börjar få min energi tillbaka. Jag sov gott, jag var på gymmet och körde hårt som attan (hade inte tänkt det men det var så kul), hade lektion med Helena som gör jätteframsteg, fikade med Ulrika på mysiga Ritorno - det enda trista var att medan vi satt där och fikade blev hennes cykel stulen alldeles bredvid. Vad lågt! Och fräckt! I princip måste cykeltjuven ha gått förbi där vi satt. Vilken skithög. Nu har jag ätit spaghetti med tomatsås och kräftstjärtar i sällskap av Jacob och Youssef. Imorgon jobbar jag på F&S Ringen, fredag Kungsholmen igen och sen ska jag vara ledig ett tag har jag tänkt innan jag sätter igång på KI. Jag börjar tycka det är ok att se migsjälv i spegeln på gymmet. Jag kan se att min kropp har förändrats, det syns att jag tränar och det syns att jag försöker äta bra och jag blir glad och stolt av att det syns och att jag kan tycka att jag ser rätt o...

Har inte haft inspiration och ork att skriva på ett tag. Ska jobba en del den här veckan, det känns faktiskt riktigt bra. Behöver träffa lite andra människor och framför allt tänka på annat än vad som rör sig i mitt eget huvud. Igår firade vi Jacobs namndag litegrann. Våra gamla grannar från BirgerJarlsgatan som vi inte haft kontakt med på länge kom och hälsade på. Jättekul att ses igen! Killarna som var små senast jag såg dom var nu 14, 11 respektive 7 år. Minstingen var ju nästan bebis senast....men inte längre. Hursom helst, jättekul att ses. Mycket har hänt i både mitt och deras liv. Det extremt varma vädret verkar ha flytt sin kos, skönt tycker jag som fungerar bättre i runt 20 grader snarare än 30. Jag sover mycket bättre också, härligt. Jag har tränat mycket och hårt, lite för mycket tror jag, ska lugna mig lite. Men jag behövde få ur mig dålig energi och göra jobbiga saker med kroppen som fick mig att fokusera på annat. Men nu, mot F&S Kungsholmen.

Eiffeltornet upplyst strax innan fyrverkerierna 14 juli Vid Canal Saint-Martin Buttes Chaumont På metron var det ÄNNU varmare än ute Jacob och jag är just hemkomna från en Parisvecka hos Elin som bl.a bjöd på franskt nationaldagsfirande, VM-finalen i fotboll på storskärm vid Eiffeltornet, middag i Chinatown i Belleville, fotbadande i Canal Saint-Martin, libanesisk mat från favvo-delin på Avenue Emile Zola, samt att jag faktiskt fick umgås med båda mina barn! Samtidigt! Idag har jag gymmat (yippee!), tvättat, lyssnat på Amy Winehouse och väntat på det omtalade ovädret som ska dra in.

Har precis läst Alex Schulmans bok om sin pappa, "Skynda att älska". Ömsint, vacker, ärlig, rörande berättelse. Enkelt, rakt språk. Jag sögs direkt in i den, allt var så levande.Kändes som jag kände hela familjen och var med dom på torpet i Värmland. Såg framför mig Coca-Cola Cupen som avgjordes varje Midsommarafton. Och så idag var jag på Ritorno på Odengatan, och då sitter Alex Schulman vid bordet bredvid. Sånt där är väl märkligt. Har aldrig nånsin sett människan förut. För övrigt är allt rätt tungt just nu. Har mycket att smälta, om jag nånsin kan smälta det. På lördag Paris.

Scen hos min mamma: Hon har gjort fiskgratäng. Den är alldeles svart och fisken är helt torr, färskpotatisen är sönderkokt och hon har nästan haft sönder den för att hon ville ha av skalet. Hon har säkert kokat de små potatisarna i 20 minuter och haft fisken i ugnen ungefär dubbelt så länge som den skulle vara där. Vad säger hon då?? Jo, såhär: "Jag förstår inte att fisken blev så torr, jag hade ju så mycket sås på. Det var ju synd, men det kan ju inte jag hjälpa". MEN VEM KAN HJÄLPA DET DÅ????? Och såhär är det med precis allt allt, allt. Det är aldrig någonsin hennes fel, vad det än gäller. När jag tänker tillbaka, har jag aldrig i hela mitt liv hört henne säga "det var mitt fel" eller "det här tar jag ansvar för". ALDRIG NÅNSIN. Inte ens när jag var fyra år gammal och inte alls förstod vad som hände, och på barns vis reagerade med ilska. Då sa hon att när människor var som jag var (dvs aggressiva), då förstod man ju varför det var krig i världen. Och nä...