Den här veckan är det midsommar - jösses är allt jag kan säga. Fast sen, senare i sommar, tänker jag alltid tillbaka och tycker att vid midsommar har ju sommaren inte ens börjat. Det är ju sen, i juli och augusti, som det är sommar på riktigt. Det är då som tiden stannar upp och dagarna är långa, lata och inte innehåller så värst mycket. För mig kommer det bli hundpromenader och läsning tror jag, innan Elin och jag drar ut på äventyr. Helgen var tung, framförallt eftersom snorungen under mig tydligen återigen lämnades utan vuxen och hade röj både fredag och lördag natt. Jättekul när man ska upp kl 7 på morgonen och jobba i 10 timmar. Vad gör man? Känner även att ensam, halvsovande, nattlinneklädd medelålders kvinna inte är så rolig utgångspunkt om man tänker ringa på hos en knäppisgranne med 15 fulla tonåringar i lägenheten. Är så himla trött på detta. Och på den flegmatiske dumskallen till pappa som tydligen allt som oftast lämnar den vilsne 16-17åringen i stan och drar iväg. Puck...