Fortsätt till huvudinnehåll

Midsommarvecka

Den här veckan är det midsommar - jösses är allt jag kan säga.
Fast sen, senare i sommar, tänker jag alltid tillbaka och tycker att vid midsommar har ju sommaren inte ens börjat. Det är ju sen, i juli och augusti, som det är sommar på riktigt. Det är då som tiden stannar upp och dagarna är långa, lata och inte innehåller så värst mycket. För mig kommer det bli hundpromenader och läsning tror jag, innan Elin och jag drar ut på äventyr.
Helgen var tung, framförallt eftersom snorungen under mig tydligen återigen lämnades utan vuxen och hade röj både fredag och lördag natt. Jättekul när man ska upp kl 7 på morgonen och jobba i 10 timmar.
Vad gör man? Känner även att ensam, halvsovande, nattlinneklädd medelålders kvinna inte är så rolig utgångspunkt om man tänker ringa på hos en knäppisgranne med 15 fulla tonåringar i lägenheten.
Är så himla trött på detta. Och på den flegmatiske dumskallen till pappa som tydligen allt som oftast lämnar den vilsne 16-17åringen i stan och drar iväg. Pucko.
Smilla och jag var hos Ulrika efter jobbet igår och drack vin och åt ost och hade skönt. Ok, Smilla drack inte nåt vin men hade nog gärna ätit upp all ost om hon hade fått. Men det fick hon inte. Idag tänker jag inte göra nånting annat än att vara hemma och hänga med djuren.
finaste sällskapet
Kanske skulle sätta igång med att måla köksstolar...?
Men vilken färg ska det vara?
Och så planerar jag lite inför hösten. Tänker i lite nya banor vad gäller träning och vad jag är bra på.
Ska vara lite mindre kryptisk så småningom!
Nu ska Smilla och jag ut lite och sen blir det en liten lunch av nåt slag, alltmedan jag begrundar färgen på köksstolarna.
Tjing!

svårt att välja


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...
Skicka en kommentar
Läs mer

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!
6 kommentarer
Läs mer

Och så var det drömdags igen...

Varje gång något händer i mitt liv som berör mig på djupet, så drömmer jag otroligt mycket. Det känns väldigt tydligt att det är bearbetande drömmar, och att saker kommer upp till ytan som jag inte visste att jag visste. Inatt drömde jag (något förenklat) följande: Jag och en person jag nyligen har träffat är på en plats som är ett slags blandning av gym och hotell. Vad vi hela tiden vet, är att vi ska vara med på nån sorts filminspelning där vi ska hoppa ner i en pool och bli skjutna.Det är bara det att en av oss, vi vet inte vem, dör på riktigt. Och det är Penelope Cruz som ska skjuta oss med pistol. Den här andra personen är helt lugn och verkar i det närmaste oberörd av vad som ska ske, han har bestämt sig och inget spelar nån roll. Jag däremot blir mer och mer förtvivlad, för jag vill inte dö. Vi hoppar i poolen och väntar på skottet, och jag klamrar mig fast vid min vän och gråter och skriker att jag aldrig mer kommer att få träffa mina barn. Han är fortfarande lika lugn, och Pen...
3 kommentarer
Läs mer