Fortsätt till huvudinnehåll

Midsommarvecka

Den här veckan är det midsommar - jösses är allt jag kan säga.
Fast sen, senare i sommar, tänker jag alltid tillbaka och tycker att vid midsommar har ju sommaren inte ens börjat. Det är ju sen, i juli och augusti, som det är sommar på riktigt. Det är då som tiden stannar upp och dagarna är långa, lata och inte innehåller så värst mycket. För mig kommer det bli hundpromenader och läsning tror jag, innan Elin och jag drar ut på äventyr.
Helgen var tung, framförallt eftersom snorungen under mig tydligen återigen lämnades utan vuxen och hade röj både fredag och lördag natt. Jättekul när man ska upp kl 7 på morgonen och jobba i 10 timmar.
Vad gör man? Känner även att ensam, halvsovande, nattlinneklädd medelålders kvinna inte är så rolig utgångspunkt om man tänker ringa på hos en knäppisgranne med 15 fulla tonåringar i lägenheten.
Är så himla trött på detta. Och på den flegmatiske dumskallen till pappa som tydligen allt som oftast lämnar den vilsne 16-17åringen i stan och drar iväg. Pucko.
Smilla och jag var hos Ulrika efter jobbet igår och drack vin och åt ost och hade skönt. Ok, Smilla drack inte nåt vin men hade nog gärna ätit upp all ost om hon hade fått. Men det fick hon inte. Idag tänker jag inte göra nånting annat än att vara hemma och hänga med djuren.
finaste sällskapet
Kanske skulle sätta igång med att måla köksstolar...?
Men vilken färg ska det vara?
Och så planerar jag lite inför hösten. Tänker i lite nya banor vad gäller träning och vad jag är bra på.
Ska vara lite mindre kryptisk så småningom!
Nu ska Smilla och jag ut lite och sen blir det en liten lunch av nåt slag, alltmedan jag begrundar färgen på köksstolarna.
Tjing!

svårt att välja


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...