1 maj.
Var på gymmet.
Varje gång jag går dit och inte har varit där på ett tag tycker jag att det är så galet kul att jag knappt kan slita mig. Vet inte vad det är, det är bara så....kul. ALLA maskiner och ALLA fria vikter och prylar bara skriker att jag ska jobba med just dom. Och det gör jag ju så gärna!
Antagligen har jag världens träningsvärk imorgon. Men den dagen, den sorgen!
Sen firade vi ex-mannens födelsedag.
Ja. Vad ska man säga. Vet inte om det är bra eller dåligt att vi fortfarande är goda vänner. Samtidigt kan jag tycka att det blir så tydligt varför vi inte är gifta. Och så kommer nåt beteende smygande som jag egentligen inte vill kännas vid.
Tystnad. Tomhet. Avstånd.
Tur att vi inte är gifta längre.
Vill inte vara den där Gunilla. Hon som har sånt stort behov av att provocera och att demonstrera att hon är nåt annat än det där parförhållandet.
Varför ger det här mig sån ångest?
Medel-Svenssonliv.
Vet inte vad det är, men vill dö bara vid tanken.
Att vara med en person tills man dör. Att bo tillsammans. Att ha sin lilla plutt-tillvaro. Åka på pluttenutt-semester. Umgås med andra par.
Jag dör.
Vet inte varför.
Borde kanske inte skriva det här. Har druckit lite vin och champagne.
Men ändå. NEJ TACK.
Kommentarer
Skicka en kommentar