Dogs, cats, opera and gym - welcome to my world

Har promenerat i värsta tempot nu i ett par dagar, det är så mycket snö och jag gillar inte att vingla på cykeln i trafiken. Det är jättekallt, helt sjukt redan i november! Men rätt härligt att gå sådär snabbt, det får bli samma sak imorgon bitti, jag börjar jobba kl 6. Idag blev det SpinnPuls Intervall, mitt favvopass, så himla bra konditionsträning. Efter det var det dags för personalmöte. Är det nåt jag känner mig främmande för, så är det säljar-andan som finns hos vissa, ingen nämnd, ingen glömd. Jag skulle hellre dö än att vara säljare tro jag. Idag tänkte jag faktiskt att om det här blir mer dominerande än det är nu, så slutar jag. Den där mentaliteten, att kasta sig över folk och övertala dom till att köpa något, jag HATAR det. Själv springer jag för mitt liv när jag träffar på en sån, och jag vet att jag inte är ensam om det. Men det fattar man inte om man är "säljartypen". Suck. För övrigt är jag förstummad av en persons beteende. Patetisk var ordet. Usch. Jag går i

A THOUGHT FOR TODAY: In the silence of night I have often wished for just a few words of love from one man, rather than the applause of thousands of people. - Judy Garland, actress and singer (1922-1969) H skickade denna tanke till mig nyss, den var så mitt i prick att jag nästan började gråta. Tack :)

Inte hemma hos mig, tack och lov :D Igår stannade ett helt gäng av Jacobs kompisar på middag, PW, Youssef, Bini, Jacob och jag satt där ( åsså Lisa&Tussen förstås) och åt kyckling med jordnötssås. Mysigt på alla sätt och vis! Idag var jag först på Spinning på Svea, gymmade lite, bastade och pratade med sötaste Carro i repan. Bästa början på en ledig dag! Det är totally Winter Wonderland ute, och eftersom jag varit en slarvmaja och glömt nycklarna på KI, var det bara att ta en powerwalk fram och tillbaka och hämta dem. Ska man öppna kl 6 imorgon bitti, känns det inte som en bra idé att vara utan nycklar då. Passade på att fika och äta underbart goda SevenEleven-muffins med Sandra. Hon hade gjort adventsfint med rött glitter och pepparkakor. Fint! :) Har funderat mycket på vad som hände i veckan, en ledaruppföljning på F&S City blev en jättegrej. Vet inte riktigt vad jag ska tänka, tänker framför allt att alla mynt har två sidor och att förändring, hur man än upplever den, inte k

Tussen gillar, förutom Jacobs strumpor, badkaret! Så kul. När det rinner vatten blir allt extra spännande.

Shorts och benvärmare, aldrig fel! Jobbar på City idag, det är lite mysigt här på helgen för det är så pass lugnt. Det bor ju inte så många människor här i korsningen Mäster Samuelsgatan- Regeringsgatan, så den galna lunchrushen man upplever i veckorna ute uteblir. Idag är det Afrodanskurs i Lilla Hallen, blivande ledare från hela Sverige skumpar runt i Lilla Hallen. I Stora Hallen dansas det också Afro, fast där är det Stockholmsmedlemmarna som skumpar. Själv är jag stolt och glad att det gick så bra att stänga ensam med en ny extrareceptionist igår på Kungsholmen. Tycker att det är lite stökigt där, men det gick jättebra och vi fick t.o.m. ut folk i tid. Det kommer in så många ledare jag jympat för under åren, det känns också lite hemtrevligt sådär. Ibland märker jag på mig själv att jag har så lätt att nästan få tunnelseende när jag blir stressad, kroppen går in i nåt tillstånd som nästan känns som bara överlevnad, som att stänga in sig i en bubbla och bara ta sig ur situationen uta

Redan goda vänner. Och Jacobs strumpor luktar ju så gott. Lisa: "Om jag sitter här uppe, så verkar jag stor" Tussen: "Shit vilken stor tjej" Funkar rätt ok att äta samtidigt... Känns jättebra att ha två katter igen! Han är så söt, unge herr Tuss. Inatt sov han som en liten stock. Och Lisa sov under mitt täcke hela natten ( "Han kan ta min mat, men han ska inte få ta min matte")

Valhallavägen imorse. Eller kanske inte ändå. Klockan är snart halv åtta och jag har varit uppe sen före fem. Det är riktigt vinterväder ute, men jag tog cykeln iallafall, det gick nästan att cykla hela vägen. Plötsligt dök det upp en snödriva, men då är det ju bara att kliva av och gå lite. Tussen gör sig långsamt hemmastadd hos oss, framför allt är han väldigt glad över att Lisas mat är så god, så den äter han gärna upp. Hahaha, ganska sött att se honom så glatt slaska i sig en skål Whiskas igår. Lisa var inte så glad dock, jag får ge henne mat uppe på diskbänken tills de har lärt sig att samsas om maten. Gårdagen var konstig, ibland känner jag mig utflyttad ur verkligheten. Vissa saker som sker känns helt surrealistiska, efteråt vet man inte riktigt om det verkligen skedde eller ej. Få se vad den här dagen för med sig. Nu jobb.

Såhär kan det kännas. Typ exakt.

Lite såhär ser han ut Snart kommer han. Vår nye familjemedlem! Bäst att städa lite så han tycker det är trevligt här när han kommer :) Har laddat med världens bästa och roligaste konditionpass, SpinnPuls Intervall. Kom upp i 90% av min maxpuls. Kändes jättebra och såååååååå kul. Bäst att fluffa lite med kuddarna och torka golven innan han kommer. Tussen.

Jag nästa vecka kanske Idag vill jag döda alla möjliga. Först en person med stort P. Döda döda döda. Sen en annan person som bara liksom droooog ur mig all energi. Hatar det. Vet att jag skulle ha stängt den där personen ute, men jag har så svårt för det. Jag stänger ute allt istället och blir som i en bubbla. Och när det sker, är det redan för sent. Är så känslig för stämningar, kan inte skydda mig. Jag har inget hårt skal. Sköldpadda....kanske är det man skulle va. Imorgon kommer Tussen. Ska försöka släppa all dålig energi jag har i mig och på mig och omkring mig. Usch. Känner mig så skyddslös.

Mitt egentliga jag Vaknade inatt. Tittade på klockan, 03:33. Tänkte att jag nog skulle gå på toaletten. Vinglade upp lite lagom borta som man är vid den tiden, iallafall om man sovit några timmar. Jaha, jag går ut i badrummet, ska tvätta händerna och får för mig att det är stopp i avloppet. Vips känner jag att jag MÅSTE fixa det nu, så jag vinglar ut i köket och hämtar sugproppen. Tillbaka till badrummet, "jag är en rörmokare, jag är en rörmokare", men näää, det hjälper inte. Tillbaka till köket, hämtar Propplösare. Fixar, häller på vatten och mekar, tänker att jag går och lägger mig, så har det löst upp sig imorgon bitti. Ok, vaknar imorse, FORTFARANDE stopp. Fram med sugproppen igen, nu är jag ju lite piggare och orkar se mig omkring. Och då ser jag att stoppet beror på att den där "spaken" är nedtryckt, som man gör när inte vattnet ska rinna ut. Det här är såååååååå Gunilla i ett nötskal. Och så otroligt typiskt mig att börja meka kl 03:33. :-D

Jacka! Halsduk! Stövlar! Myströja! + jeans, som inte blev så bra på bild ( "jag tar en bild på mitt ben med jeansen på" typ). Jag är jättejättenöjd! Imorgon blir det spinning och städning.

En Facebookvän har skrivit ner några citat av Anaïs Nin, här kommer de: We don´t see things as they are, we see them as we are Do not seek the because - in love, there is no because, no reason, no explanation, no solutions. Kloka ord! Nu: Ut på stán! Behöver ny jacka!

Det blev ett riktigt bra slut på den här jobbiga veckan. Ett fantastiskt samtal i förmiddags följt av en härlig stund på Sveas gym med chins-rekord (5 chins utan "support"!!) och efter det Woody Allens film " Du kommer möta en lång mörk främling" och som avslutning middag med champagne och vin med Li. Och vips så känns inte allt så tokigt längre. Utan rent av ganska bra. Visserligen lyckades jag bränna mig i solariet igår - jag solar ALDRIG i solarium, men hade fått två polletter och ville prova. Tyvärr fattade jag inte att det räckte med polletterna utan tryckte i mer pengar vilket resulterade i RÖÖÖÖÖÖÖÖD kropp. Som tur var fattade jag inte heller att man skulle fälla ner "taket", annars skulle jag vara totalt söndergrillad. Men nu vet jag till nästa gång! Annars är det riktigt bra faktiskt :) Ha en trevlig helg!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz............. ....i årskurs 2, Jensen Gymnasium Norra. Mamma och Jacob träffar coachen Johanna (tror jag hon hette iallafall) Coachen och min son pratar om marknadsföring och företagsekonomi och jag håller på somna. Couldn´t care less liksom. Det enda som låter lite bra är att dom har Mental träning (som iochförsig tydligen är ett skämt typ) och att dom ska läsa psykologi. Annars.....öken. Coachen säger till Jacob: fortsätt såhär, så kommer du in på Handels. Vad är det för fel på fria teatergrupper liksom...? Min son är en utomjording. Fast det är ju kul att han har lätt för sig. Men hur kunde det bli såhär...?

Inte är det deras fel iallafall Om jag kunde sluta känna mig arg, kränkt, förorättad, trampad på, inte sedd, ignorerad....ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ, jag kokar över! En tröst att veta att allt är DERAS fel Skämt åsido, mest är jag nog arg på mig själv för att jag tillåter mig att känna såhär. Nu är jag iallafall ledig i tre hela dagar och tänker njuta av det riktigt ordentligt. Ska börja med att diska, handla, städa och tvätta. Känns skönt att veta att det är bögarnas fel.

Lite arg, lite ledsen, lite förkyld, lite besviken, lite deppig, lite irriterad, lite trött. Har jobbat på världens bästa KI idag, det känns som 200 år sen ungefär. Ställer mig en massa frågor. Vet kanske svaren. Känner oro. Det gör jag inte så ofta, men nu gör jag det. Som jag skrev igår eller när det var, anar annalkande katastrof. Kanske det bästa som kan hända, men ändå....katastrof. Eller sammanbrott, explosion. Imorgon är det torsdag, hurra vad roligt. Ursäkta ironin. Trött, trött, trött.

Bästaste Elin och jag drar till Barcelona i februari! Nu har vi bokat resa och hotell. Känns underbart. För pengar som jag har jobbat ihop. Utan att sjunga. Känns helt osannolikt. Livet är inte så dumt ändå. Inte alltid iallafall.

OBS! Katterna på bilden har inget med Lisa&Tussen att göra! Idag gick det riktigt bra att gå upp kl 04:50. Inte min favvotid på dygnet precis, åtminstone inte att gå upp på, men ändå...helt ok. Klart fint väder, bara det gör mig piggare och mer fylld av kraft. Efter öppning och jobb på City blev det personalmöte på KI. Skönt att vara tillbaka där, känns som hur längesen som helst! Men imorgon får jag äntligen jobba där igen. Nästa vecka får vi en ny familjemedlem, Tussen! Han är en jättevacker grå hankatt på ca 2,5 år vars matte blivit allergisk. Hoppas att han och Lisa ska vara the Perfect Match! Om nu nån överhuvudtaget kan vara det med Lisa, den bestämda lilla damen :) Har såååå svårt att släppa taget om något, hur svårt kan det vara??!! Har en liten föraning om annalkande katastrof, kanske därför jag inte kan släppa. "Allt blir bra till slut, och är det inte bra, så är det inte slut" Får tänka så. Lisa spinner, känns lugnande. Vilken lyx att vara hemma kl 17 med en ka

"Forget the past, move your attention,turn to the future" Så absolut 100% mitt i prick. Tack tepåsen.

Uppe med tuppen imorse, eller snarare innan tuppen. Möööööörk mööööörk morgon med regn, regn, regn. Datastrul på jobbet, människor som berör mig på fel sätt. Cyklade till Gärdet, mera regn och mera datastrul. Gymmade lite efter arbetsdagens slut. Tårar i bastun. Hittar inga ord. De blir fel, hamnar fel, låter fel. Mörker ute och inne. En vecka sedan Trisse dog.

....och spinningcyklar. Två gånger har det hänt att sadeln har åkt av, och idag fick jag styret i handen. Så himla löjligt. Som tur var, var det på Svea, så alla kände inte igen mig som puckot i receptionen som inte kan sätta sig på en cykel utan att den går i bitar typ. Alltid något. Annars....jo, Jacob och jag har hälsat på en katt som kanske behöver ett nytt hem. Väldigt trevlig katt som speciellt fäste sig vid Jacobs skor, som tydligen luktade så spännande att det knappt gick att slita sig därifrån. Och han är inte den enda katten som tycker det. Intressant att iaktta. Sen fikade vi på Wayne´s vid SanktEriksplan. Imorgon börjar jag kl 6. Hej hopp vad det ska bli kul! Och på tisdag också! Och på torsdag också!

VARFÖR FÖRSVINNER VISSA BILDER????? GRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!

Schmidt har det inte så kul Jahapp, de två passen som är idag är igång och här sitter jag tills klockan 17. Tjo vad det var livat här. Not. Väldigt stillsamt. Drömde en enda röra inatt igen, varför??? Nu minns jag inte, jag kom ihåg när jag vaknade, men nu är det borta. Men rörigt var det. Såg "About Schmidt"med Jack Nicholsson igår - rätt deppig film om att betyda något här i livet, att på något enda litet sätt göra skillnad. Jaaa....det är väl det enda vi vill egentligen. Att vi inte har gått runt på jorden ett helt liv utan att betyda någonting på riktigt för någon. Att betyda något, att göra skillnad, att allt inte ska vara utan mening eller mål. Jag famlar lite just nu. Känner mig inte som den där sångerskan längre, vilket är skönt, men samtidigt är det väldigt konstigt att sjunga så mycket mindre. Men jag tänker att så är det nu, morgondagen eller framtiden vet jag ingenting om. Kan nästan känna en motvilja när jag tänker på att stå framför en publik, så har jag aldrig

Lisa och jag har tänt ett ljus för Trisse. Nu ska vi se "About Schmidt" med Jack Nicholson. Veckan har varit tung. Lilla Trisse, hoppas du har det bra. Touch me, I´m crying Kiss me, I´m dying. Så känns det ibland. Har så många känslor.

Känner mig lite diffust irriterad. Eller kanske inte så diffust. Som vanligt så vet jag nog egentligen varför. Vad jag inte vet, är hur jag ska gå vidare med det här. Jaha... Idag har jag varit ledig på förmiddagen. Jag har varit hemma och gjort yoga, det var rätt trist och regnigt och jag orkade inte gå ut och springa. Nu ska jag snart cykla iväg till Gärdet och stänga där ikväll. Rätt mysigt. Imorgon är det också jobb, men nästa helg är jag....*trumvirvel*.....LEDIG!!! Det har blivit mycket helgjobbande, och jag ska verkligen njuta av att ha en helg ledig. Yoga, spinning, löpning, styrka....bra kombo tycker jag. Har verkligen inget att skriva om, vill bara få ur mig lite ord.... Ska ringa Elin och höra om hon tycker vi ska Nyårsfest här hemma. Med alla möjliga olika roliga vänner. 12 november. Fredag. Jahapp.

Orka.... Har jobbat på City, tränat lite, är hemma och ska snart ge mig av till Gärdet för att stänga där. Känner mig lite trött idag, men det gör jag ofta en viss tid varje månad. Funderar på julen, mamma är frustrerad över att hon inte vet hur det ska bli. Hon börjar redan oroa sig för att man inte får tag på taxi på julafton. Och så är hon otroligt frustrerad över att jag inte har bestämt om jag ska sjunga i kyrkan eller ej. Just nu lutar det år "ej", mest för att jag skulle känna det som så befriande att det inte måste vara likadant jämt. För Jacob spelar det ingen roll, ska kolla med Elin. Tycker mitt hår börjar gråna...vet inte om jag ska tona...eller om jag bara ska acceptera faktum och låta naturen ha sin gång och lita på att det är något vackert med det också. Just nu är jag mest lat tror jag och orkar inte riktigt tona. Vaddå i-landsproblem, bläää! Nää hörrni, har inget mer att säga, inte för att det här var så mycket heller. Trevlig torsdag eftermiddag på er :)

"Domedagen" av Jean Leon Gerome (1824-1904) Satt och såg på bilder som jag egentligen inte borde se. Eller så är det just det jag borde. Facebook ger oss inblick i andras liv på ett väldigt brutalt sätt ibland. Nu är det gjort iallafall, och jag tänker att jag kanske håller på att vakna ur en djup sömn, fylld av drömmar. Trisse är död, kanske lika bra att ta död på lite av varje. Sanningen är ändå alltid sanningen, det enda som går att förhålla sig till. Allt annat är värdelöst. Så låt väckarklockan ringa, jag vaknar lite mer för var minut. Behöver bara vakna i mitt eget tempo. Annars fortsätter jag att gå i sömnen. Jag, dotter till ett barnhemsbarn från dåvarande Östturkestan som flydde för sitt liv över Himalaya, jag kommer aldrig, aldrig, aldrig känna mig helt präktigt svensk. Det är min sanning. En av dem iallafall.

Fortfarande ofattbart att Trisse inte kommer tillbaka. Lisa gick och luktade på hela mitt täcke igårkväll, som om hon hade fått upp ett spår - det kanske hon hade också. Jag tyckte jag hörde Trisses mjuka tassar mot parketten just innan han tog språnget upp till oss i sängen, men nej...så var det inte. Bara jag sluter ögonen och tänker på hans mjuka päls, känner jag den mot näsan. Precis bakom öronen var den som allra mjukast, och på magen, men där var han så kittlig så man kunde inte stoppa in näsan där så länge :) Så tomt. Idag är jag ledig och har varit på spinning på Svea. Trivs med den sortens träning just nu, det finns något meditativt och suggestivt i det som känns mitt i prick. Onsdag den 10 november och det är snö och grått och slaskigt och trist. Och en liten katt finns inte bland oss längre. Att man kan sakna ett djur så mycket. Det börjar redan skymma, och Stockholm är faktiskt vackert även nu, denna årstid.

Finaste älsklingen

Imorse var Trisse så dålig att han inte orkade stå utan ramlade omkull på golvet. Jag fick komma till veterinären med honom direkt istället för ikväll som vi hade bokat. Han fick stanna kvar för provtagning, men innan jag ens hann cykla iväg till jobbet, ringde veterinären och sa att det inte gick att göra något, utan det enda var att låta honom somna in. Sorg och bestörtning och oförmåga att ta in det oundvikliga. Trisse, som vi haft sen han var drygt 2 månader gammal, och som har varit Jacobs alldeles speciella vän, skulle inte komma tillbaka hem mer. Att säga farväl, att smeka de mjuka öronen och burra in huvudet i pälsen en sista gång, att se denna kraftfulla, energiska katt inte ens orka resa sig, kändes väldigt väldigt tungt. Nu är vi hemma, med bara Lisa som ligger på sin plats och snusar och snarkar. Hans leksaker ligger i den lilla korgen. Sov gott Trisse, du har varit världens bästa.

Vill, vill inte, vill, vill inte, vill, vill inte.... Efter spinningen när jag kom hem igen, stod jag och diskade. Slut. Hahaha, vad kul jag är. Nääärååå, när jag stod där och diskade, började jag sjunga lite skalor, och plötsligt märkte jag att jag öppnade som en ny lucka i huvudet. Förstår om det här låter helt galet för er som inte sjunger, men ni andra (kanske) förstår! Det var som att bejaka nåt nytt, flum flum flum, men utan att bejaka flummet blir det ju bara teknik utan strängar som inte fäster i nåt äkta, nåt inuti. Det här gjorde mig lite lätt exalterad där vid diskbänken, det var så annorlunda, det var en slags känsla av tyngdlöshet. Sången väcker fortfarande så otroligt mycket känslor i mig....tårarna rinner, det är så mycket som bara vill ut. Och sången har varit min (enda) livlina under så lång tid, under nästan hela mitt liv. Jag har svårt att sätta ord på det här, för sången och allt den för med sig, väcker alldeles för mycket. En vulkan. Samtidigt mår jag så fantastisk

En sån här skulle man haft när barnen var små! Vilken dröm! Började dagen med ett spinningpass på Svea, kära gamla Svea! Imorgon ska jag jobba där :) Har badat bastu och gjort hårinpackning och nu sitter jag här medan jag funderar på hur jag ska lägga upp resten av dagen. Måste nog dammsuga....men lite lunch och sen en promenad måste hinnas med i det fiiiiiiina vädret. Trisse är fortfarande inte i form. Imorgon kväll väntar veterinärbesök. Lilla, söta Trisse, hoppas det inte är alltför allvarligt. Inatt var en natt med förvirrade drömmar, igen. Konstiga miljöer, personer som fanns och sen inte fanns...minns inte riktigt.Minns att jag tänkte: Jaha, såhär är det alltså, det vet jag. Slutkänslan var nog ändå ganska bra tror jag, nån slags visshet fanns det i all röra. Ungefär som det vakna livet alltså. Men nu: Dammsugaren, I´m all yours!

Almodovarfilmer känns alltid nära på nåt sätt .... och ett glas vin och dom är över mig igen. Tankarna. Bara att resignera. Kommer man någonsin fram till något...?