Imorse var Trisse så dålig att han inte orkade stå utan ramlade omkull på golvet. Jag fick komma till veterinären med honom direkt istället för ikväll som vi hade bokat. Han fick stanna kvar för provtagning, men innan jag ens hann cykla iväg till jobbet, ringde veterinären och sa att det inte gick att göra något, utan det enda var att låta honom somna in.
Sorg och bestörtning och oförmåga att ta in det oundvikliga. Trisse, som vi haft sen han var drygt 2 månader gammal, och som har varit Jacobs alldeles speciella vän, skulle inte komma tillbaka hem mer.
Att säga farväl, att smeka de mjuka öronen och burra in huvudet i pälsen en sista gång, att se denna kraftfulla, energiska katt inte ens orka resa sig, kändes väldigt väldigt tungt.
Nu är vi hemma, med bara Lisa som ligger på sin plats och snusar och snarkar. Hans leksaker ligger i den lilla korgen.
Sov gott Trisse, du har varit världens bästa.
Kommentarer
Skicka en kommentar