Den där katten Tussen, han den knasige som både blev hängande i ett träd, fångade en skogsduva samt blev attackerad av en mås, han blev i extas när jag kom hem inatt. Han sprang runt och hoppade, kröp in under mattor, sjöng en tvåtimmars-konsert, och, det bästa eller värsta, hur man nu ser på det, han lyckades trassla in sig i min mobil som satt fast i datorn med usb-sladden. I vilket fall lyckades knasbollen få sladden som ett skärp runt sin lilla mage, och så drog han ner mobilen i golvet med en duns. Han brydde sig inte ett dugg, jag tog loss honom från sladden och han fortsatte springa in under mattor och upp i sängen och så. Bara det att idag är mobilen HELT död. Den går inte ens att ladda. Det går inte att slå in PIN-koden ens. Så, thanks to Tussen, är det bara att använda min gamla Ericsson från...ja, vad kan det vara...2002? Bilderna på Jacob jag har däri ser i vilket fall ut att vara från ett annat liv. Allt detta tack vare den kära katten, som blev så glad när jag kom hem. Knäppis!
Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...

Kommentarer
Skicka en kommentar