Fortsätt till huvudinnehåll

Nya upptäckter



Tog en springrunda vid Brunnsviken medan tvätten åkte runt i maskinen. Gjorde en överraskande upptäckt: kände plötsligt att jag kunde ha sprungit mycket , mycket längre.
Det kändes ju riktigt ordentligt trevligt! Något har hänt. Jag har sugits in i springrusets underbara värld. Och det är härligt :) Glad!
Sen hade vi Flexpass på p-mötet, också härligt. Och sen hade Thomas bakat en helt fantastisk chokladcheesecake.
Ute var det sommar....och inte riktigt lika många som vanligt tränade hos oss denna tisdagkväll. Jag hade ju lätt valt att vara utomhus istället, om jag hade haft något val.
Nu har jag varit på gården med Tussen (förstås) och Jacob har fortfarande inte kommit hem, de kan inte sluta spela fotboll...
Själv ska jag sova. Nu kom jag på att jag drömde nåt helt j-la asknäppt inatt. Jag var hemma hos en viss person, hmmm, kan inte riktigt skriva vem...de bodde iaf jätteskumt, de hade typ inga möbler och det låg stora träbitar och ved i olika lagerhyllor. Jag och några andra var bjudna dit, men vi fick ingen mat utan de som bodde där satt vid ett fint dukat matsalsbord och åt ensamma medan gästerna helt negligerades. Frun (?) i huset (tror jag det var) hade nån jättekonstig hatt typ Burberry på sig, som gick ner långt över öronen, som nån slags hjälm. Och så pratade hon med jättedjup konstig röst, och jättelångsamt.
Sen sprang två halvstora flickor runt och lekte, det hade inte fattat att de var större än de var, de sprang runt i typ några bebisunderbyxor bara och jag tänkte "men hallå, de är för stora för det".
Känslan i det hela var att allt kändes fel och att de som bodde där inte fattade vad det innebar att ha gäster. Och att jag ville därifrån men att jag samtidigt var lite nyfiken.
Asså, KNÄPPT!!!
Nu är det ajöss och gonatt, få se vad som dröms inatt då!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...