Fortsätt till huvudinnehåll

Tröst-shopping pga snorig näsa


De här tightsen kunde jag inte låta bli att köpa. Min son höll på dö när han såg dom. Kommer inte få sällskap av honom när jag har dom på mig.....jag tyckte de var precis lagom punkiga och roliga.Kan bero på att jag är en patetisk medelålders tant som var alldeles för seriös som tonåring och nu har drabbats av självförverkligande-feber. Nåja, de är snygga ändå :)





I tisdags började det.
Först började grannen borra ( det gör han typ varje dag och man vet inte varifrån det kommer ) och det är inte lite fin-borrning det rör sig om utan här borras det så man inte hör när telefonen ringer eller att man har radion på. Och ALLTID på morgonen.
När jag väl vaknade på detta brutala sätt, märkte jag att jag hade jätte-ont i halsen. Nåja, masade mig iväg till yogan och tänkte att allt blir bättre av lite yoga (det blir det faktiskt!) men jaha, den var inställd. Har väl aldrig hänt tidigare.
Suck. Dagen kändes tung. Sjunga var det inte heller läge för med den halsen.
Tackade ja till två öppningspass på City.
Onsdagen började med att larmet gick igång en trappa ner. Vet inte riktigt hur det gick till, kan ha larmat av för snabbt eller så hade städarna inte larmat därnere och jag satte på istället för stängde av när jag kom. Jobbigt var det iaf.
Sen upptäckte jag att vi inte hade nån vikarie till det fullbokade intensiv-lunchpasset, det som jag brukar gå på. Men tydligen hade vi det, men ingen hade talat om det för oss. Vad bra. Att kommunicera är inte alltid det lättaste.
Det löste sig till slut, men svettigt var det ett tag.
Förkylningen blev värre och värre, och mängden snor i en liten näsa är en ständig källa till förvåning.
Idag är jag LEDIG och snoret har inte tagit slut, så det enda rätta verkade vara att shoppa lite. Och se vad det blev! Lite smått och gott. Mår redan bättre!


Jacobs kommentar: Nu kan jag ju inte använda mina. (han har röda höga och gula låga Converse)
Det är hårt att ha en mamma som tycker samma kläder är snygga

Kommentarer

  1. Ler när jag läser ditt roliga inlägg och tänker att även om vårt fodral = kroppen åldras så göms alltid där bakom en ungdomlig själ !

    SvaraRadera
  2. Där sa du ett sant ord! :) Jag kommer säkert hoppa runt i randiga neontajts på min 80-årsdag. Fast då kanske det är helt ute förstås.

    SvaraRadera
  3. Ja det är en risk man tar ...att axelvaddar och hockeyfrilla inte är så hippt som man tror : ) Trevlig lördagkväll önskas från Luleå

    SvaraRadera
  4. Vad menar du??!! Kan hockeyfrilla nånsin bli ute??!! :(

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Gå på stan....

....är inte min favoritsysselsättning och redan idag, den 21 november, var julskyltningen i full gång. Tröttnade på att sitta och vänta på Jacob i Gallerian, gick ut och tog några bilder istället. Till slut kom han och blev det ett par vinterkängor och när jag kom hem fick jag en puss av min älskling Tussen. Innan dess åt jag lunch med Sandra, mysigt, och en massa hundprat! Ikväll blir det nog sushi tror jag. I det stora hela en lugn skön måndag!

Mission accomplished

Tyckte den här bilden var så söt...en Welsh Corgi har blivit mamma till några ankungar :) Idag har jag varit riktigt effektiv, först träning (jobbigt!), sen städa, fixa i badrummet, tvätta och sy gardiner. Nu ska jag ordna lite middag, det blir laxbitar marinerade i vitlök, chili, citron och oyster-sauce och till detta serveras bulgur, som J numera äter, nästan vuxen som han är. Hade ett röstmeddelande från Hundstallet på mobilen, tyvärr verkar det som om min älskling Utah gärna jagar katter....men vi ska prata lite mer så får vi se. Nu är det matlagningsdax!

Näst sista dagen av år 2017

Ingen kontinuitet på mitt bloggande överhuvudtaget. Tappar ömsom intresset, ömsom glömmer jag att bloggen ens finns. Vad har hänt sen senast? Massor. Har gått en kurs i operaregi med Kasper Holten som handledare. Om du inte vet vem han är, kan du kolla HÄR . Off the record kan jag tillägga att det var lite som att ha en operavärldens Gordon Ramsey i rummet. Lite Duracell-kanin-varning, kombinerat med (såklart) ett väldigt stort kunnande, en enorm erfarenhet av opera och en jäkla svada. Men kul! sjunga är ändå livet Gjorde ett litet inhopp som bakgrundskör/döds-sköterska i Tosca och så gymmade jag när jag hann Egon bryr sig icke! Jag fick ställa en del av mina tankar på sin spets och lärde mig att våga dra saker till sin extrem (heter det så på svenska?) och att hela tiden fråga mig själv vad det är jag vill berätta. Lustigt nog (orkar inte berätta hela historien) fick detta till slut mig att tänka att jag inte vill regissera. Hjälpa sångelever med exe...