De här tightsen kunde jag inte låta bli att köpa. Min son höll på dö när han såg dom. Kommer inte få sällskap av honom när jag har dom på mig.....jag tyckte de var precis lagom punkiga och roliga.Kan bero på att jag är en patetisk medelålders tant som var alldeles för seriös som tonåring och nu har drabbats av självförverkligande-feber. Nåja, de är snygga ändå :)
I tisdags började det.
Först började grannen borra ( det gör han typ varje dag och man vet inte varifrån det kommer ) och det är inte lite fin-borrning det rör sig om utan här borras det så man inte hör när telefonen ringer eller att man har radion på. Och ALLTID på morgonen.
När jag väl vaknade på detta brutala sätt, märkte jag att jag hade jätte-ont i halsen. Nåja, masade mig iväg till yogan och tänkte att allt blir bättre av lite yoga (det blir det faktiskt!) men jaha, den var inställd. Har väl aldrig hänt tidigare.
Suck. Dagen kändes tung. Sjunga var det inte heller läge för med den halsen.
Tackade ja till två öppningspass på City.
Onsdagen började med att larmet gick igång en trappa ner. Vet inte riktigt hur det gick till, kan ha larmat av för snabbt eller så hade städarna inte larmat därnere och jag satte på istället för stängde av när jag kom. Jobbigt var det iaf.
Sen upptäckte jag att vi inte hade nån vikarie till det fullbokade intensiv-lunchpasset, det som jag brukar gå på. Men tydligen hade vi det, men ingen hade talat om det för oss. Vad bra. Att kommunicera är inte alltid det lättaste.
Det löste sig till slut, men svettigt var det ett tag.
Förkylningen blev värre och värre, och mängden snor i en liten näsa är en ständig källa till förvåning.
Idag är jag LEDIG och snoret har inte tagit slut, så det enda rätta verkade vara att shoppa lite. Och se vad det blev! Lite smått och gott. Mår redan bättre!
Jacobs kommentar: Nu kan jag ju inte använda mina. (han har röda höga och gula låga Converse)Det är hårt att ha en mamma som tycker samma kläder är snygga
och byxorna med knappar därnere och smala ben kostade bara 50 spänn!!! Quelle fynd!
Ler när jag läser ditt roliga inlägg och tänker att även om vårt fodral = kroppen åldras så göms alltid där bakom en ungdomlig själ !
SvaraRaderaDär sa du ett sant ord! :) Jag kommer säkert hoppa runt i randiga neontajts på min 80-årsdag. Fast då kanske det är helt ute förstås.
SvaraRaderaJa det är en risk man tar ...att axelvaddar och hockeyfrilla inte är så hippt som man tror : ) Trevlig lördagkväll önskas från Luleå
SvaraRaderaVad menar du??!! Kan hockeyfrilla nånsin bli ute??!! :(
SvaraRadera