Åter till vardagen

Börjar inse att jag är hemma igen.
Visserligen känns det ju så fort man klivit av planet ungefär som om man aldrig varit borta, men nu känns det riktigt ordentligt som vanligt.
En av de största skillnaderna mellan Paris och Stockholm är att det är så folktomt här. När man kliver av på Arlanda tänker man att det måste ha hänt något, typ en gasläcka eller en atombomb eller nåt som gör att inga människor finns kvar, bara några få överlevande. Och sen inser man att man bara är tillbaka i sitt lilla glesbefolkade pluttland. Samma sensation varje gång!
Har t.o.m blivit förkyld, vilket inte är vanligt. Men det brukar gå snabbt över, i morse hade jag ont i halsen, på eftermiddagen kände jag mig lite vissen och nu rinner näsan. Så imorgon är jag nog frisk igen.
Kom ju hem på påskaftons kväll, och på påskdagen hade jag konsert i Kungsholms Kyrka. Hade lite käckt sådär lovat att sjunga två Wesendonksånger av Wagner, det lovade jag strax innan jag åkte. Tog visserligen noterna med mig till Paris, och oj vad jag övade. Inte. Kom på att det var 17 år sedan jag sjöng dom senast.
Nåja, det gick bra. Det var TSO:s Stockholmloge ( en teaterorden ) som arrangerade och hela kyrkan var full av gamla skådespelare och sångare. Dessutom ligger ju Höstsol (hem för gamla skådisar) alldeles bredvid.
Längst fram i kyrkan satt min gamla sånglärare, hovsångerskan fru L, som jag inte pratat med på 15 år ungefär. Det kändes lite jobbigt ett tag, men jag kunde fokusera förbi detta faktum och allt gick fint. Vi pratade lite efteråt, det kändes bra. Så kan det gå.
Imorgon ska jag öppna på F&S City och börjar således dagens arbete kl 06.00. Tjolahopp tjolahej kan man säga. Men det är åtminstone ljust, åh vad härligt.
För övrigt går livet sin gilla gång .... saknar den libanesiska maten lite. Eller ganska mycket när jag tänker närmare på saken.
Och igår fick jag äran att klippa Jacob och Sebbe. Kändes som ett hedersuppdrag!
Så nu har jag landat riktigt ordentligt.