Fortsätt till huvudinnehåll

Åter till vardagen


Börjar inse att jag är hemma igen.
Visserligen känns det ju så fort man klivit av planet ungefär som om man aldrig varit borta, men nu känns det riktigt ordentligt som vanligt.
En av de största skillnaderna mellan Paris och Stockholm är att det är så folktomt här. När man kliver av på Arlanda tänker man att det måste ha hänt något, typ en gasläcka eller en atombomb eller nåt som gör att inga människor finns kvar, bara några få överlevande. Och sen inser man att man bara är tillbaka i sitt lilla glesbefolkade pluttland. Samma sensation varje gång!
Har t.o.m blivit förkyld, vilket inte är vanligt. Men det brukar gå snabbt över, i morse hade jag ont i halsen, på eftermiddagen kände jag mig lite vissen och nu rinner näsan. Så imorgon är jag nog frisk igen.
Kom ju hem på påskaftons kväll, och på påskdagen hade jag konsert i Kungsholms Kyrka. Hade lite käckt sådär lovat att sjunga två Wesendonksånger av Wagner, det lovade jag strax innan jag åkte. Tog visserligen noterna med mig till Paris, och oj vad jag övade. Inte. Kom på att det var 17 år sedan jag sjöng dom senast.
Nåja, det gick bra. Det var TSO:s Stockholmloge ( en teaterorden ) som arrangerade och hela kyrkan var full av gamla skådespelare och sångare. Dessutom ligger ju Höstsol (hem för gamla skådisar) alldeles bredvid.
Längst fram i kyrkan satt min gamla sånglärare, hovsångerskan fru L, som jag inte pratat med på 15 år ungefär. Det kändes lite jobbigt ett tag, men jag kunde fokusera förbi detta faktum och allt gick fint. Vi pratade lite efteråt, det kändes bra. Så kan det gå.
Imorgon ska jag öppna på F&S City och börjar således dagens arbete kl 06.00. Tjolahopp tjolahej kan man säga. Men det är åtminstone ljust, åh vad härligt.
För övrigt går livet sin gilla gång .... saknar den libanesiska maten lite. Eller ganska mycket när jag tänker närmare på saken.
Och igår fick jag äran att klippa Jacob och Sebbe. Kändes som ett hedersuppdrag!
Så nu har jag landat riktigt ordentligt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Positiv till överdrift?

När jag läser igenom vad jag skrivit på senaste tiden, tänker jag att ni kanske spyr på nån som är så positiv. Det känns som om jag bara skriver att jag mår jättebra och att allt är roligt och att vädret är underbart och att min mat är god och mina katter söta och min son är fantastisk. Med andra ord helt olidligt. Men....ja, det är ju så det känns nu. På ett ungefär. Vet inte hur jag ska skriva annars. Jag mår jättebra, så är det bara. Jag tror inte jag hade orkat blogga när jag mådde skit, vilket jag gjort under en ganska lång period. Så ni som eventuellt läser detta, ni får ta att jag är glad och mår bra. Men jag lovar att skriva när jag inte mår bra också. Ja, t.ex har jag mastodont-mens just nu. Men efter intensivpasset så kändes t.o.m mensen helt ok. Så var det med det. Jag lovar att skriva när allt känns såhär också!

Tröst-shopping pga snorig näsa

De här tightsen kunde jag inte låta bli att köpa. Min son höll på dö när han såg dom. Kommer inte få sällskap av honom när jag har dom på mig.....jag tyckte de var precis lagom punkiga och roliga.Kan bero på att jag är en patetisk medelålders tant som var alldeles för seriös som tonåring och nu har drabbats av självförverkligande-feber. Nåja, de är snygga ändå :) I tisdags började det. Först började grannen borra ( det gör han typ varje dag och man vet inte varifrån det kommer ) och det är inte lite fin-borrning det rör sig om utan här borras det så man inte hör när telefonen ringer eller att man har radion på. Och ALLTID på morgonen. När jag väl vaknade på detta brutala sätt, märkte jag att jag hade jätte-ont i halsen. Nåja, masade mig iväg till yogan och tänkte att allt blir bättre av lite yoga (det blir det faktiskt!) men jaha, den var inställd. Har väl aldrig hänt tidigare. Suck. Dagen kändes tung. Sjunga var det inte heller läge för med den halsen. Tackade ja till två öppningspass...

Elins hemska dag eller Allt funkar så smidigt inom EU

Det här var en helt annan dag.... Elin klämde sönder sitt pekfinger i en dörr i natt. Det blödde så mycket att taxichauffören vägrade ta henne i bilen utan ringde efter ambulans. Nageln hade lossnat och Emilia trodde att fingret verkligen var i två separata delar. Väl framme på sjukhuset konstaterades en fraktur och hon fick dropp och blev tillsagd att inte äta eller dricka eftersom hon eventuellt skulle opereras. Så småningom dök en specialist upp och sa att "ja fingret måste absolut opereras, men på ett annat sjukhus". Jaha, iväg till ett annat sjukhus. Där sa man att man kan ju inte operera utan det lilla europeiska hälsokortet, ajajaj, hur skulle det se ut. Jaha, det blev stulet tillsammans med typ allt annat i höstas, men UD- pappa ringde till Försäkringskassan som faxade (på 5 minuter!Otroligt!) till Svenska Ambassaden i Paris, som i sin tur faxade till sjukhuset. Då var väl klockan ca 13.30, och det kontor som skulle bestämma om detta skulle räknas som ett giltigt EU-h...