Ansiktet är alldeles varmt av solen :-)
Våren är sannerligen på väg, även om snö och is finns kvar i överflöd.
Vi var ute på Brunnsviken idag och Smilla blev som vanligt alldeles fnattig av det stora öppna fria, den lilla hundgårdshunden som aldrig tidigare gått en enda promenad och antagligen aldrig sett öpppna vidder.
Nu lyssnar vi på Kirsten Flagstad som sjunger Fidelio, och jag tänker på turnén med Glyndebourne. Längesen...drygt tio år sedan. Roligt att ha gjort det, turnerat i England på alla möjliga, och omöjliga, ställen.
Ja, mycket har jag varit med om! Ett helt annat liv än nu.
Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...
Kommentarer
Skicka en kommentar