Fortsätt till huvudinnehåll

Bröllopsdag

Hade jag fortfarande varit gift, hade det varit 24-årig bröllopsdag igår.
Fredagen den 13 maj gifte vi oss på Svenska Ambassaden i Paris. Det känns som väldigt länge sedan.Tänk, 24 år...sedan dess har både mannen, Jacob och nu Elin hunnit bo i Paris.



http://www.swedenabroad.com/uploadX/globala/Page_right_images/Embassies/paris.jpg
I detta extremt fula hus gifte vi oss

Roligt är ändå att vi är vänner och att han till och med hjälper till med Smilla. Senaste tiden har vi även börjat med Hiram-middagar på söndagarna.
Nog om detta.
Idag hade jag också några diffusa planer på att gå på lunchpass, men nää, jag körde en dvd med ashtangayoga istället. Riktigt bra :) Ska jag transformeras till Christy Turlington, så är det väl bara att köra på.

Alldeles i närheten bor Elin


http://www.paris-walk.com/Unusual-Paris/Images/paris-canal-saint-martin-passerelle.bmp

Sen var jag och Smilla i hundgården. Hon lurade ner en ung boxertik i lerpölen. Hon kom upp igen som en helt jämngrå, lertäckt geggklump. Smilla själv smutsade inte alls ner sig så mycket, den luringen.
Nu ska jag tvätta!
Hej hopp lerdopp! (gammalt hundordspråk)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hiram-söndag

                                           Även en ganska stor hund vill sitta i knät ibland Söndagarna har blivit min Hiram-dag. Idag blir det Ungersk gulasch, det luktar lovande, kan jag avslöja! :) Låter töntigt och nördigt, men hennes recept har tagit matlagningen till en helt annan nivå. Jag älskar att det är enkelt, lite bohemiskt, rejält och framför allt, det blir alltid underbart gott! Hurra för Hiram :) Annars är dagen rätt trist...grått grått grått och duggregn. Enligt EU-passet fyller lilla flickan Smilla 2 år idag, och hon ska så småningom firas med leverpastej. Min egen, vackra, fina hundflicka <3 På onsdag ska jag på massage. Är helt spänd/stel i höger sida av kroppen. Knäet är konstigt och jag vet inte hur det går med maratonet. Smilla och jag går/springer ju ...

Update

Förkyld. Trött. Stel. Inget kan få mig mer ur humör än när jag inte känner mig pigg och energisk. Mitt knä har krånglat, min höft har gjort ont och min ländrygg förvandlades till en säck cement när vi gjorde halvbryggan på lunchyogan i onsdags. Idag var planen att träna, men jag är ledig och orkar inget mer än att gå en ordentlig promenad med djuren. Djuren, ja! Egon rymde förra veckan. Inte bara en liten rymning, utan han bara stack. Hundarna fick bada lite vid Brunnsviksbadet, och även Egon, som inte brukar vilja bada lika mycket som Smilla, ville skutta lite i vattnet så jag släppte kopplet. De skuttade runt lite, började jaga varann och vips så stack den lille busen upp i skogen, som ett skott, med kopplet slängandes efter sig. Smilla kom tillbaka, men Egon var försvunnen. Jag skulle leda yoga lite senare, hade ingen telefon med mig, sprang hem med Smilla, hämtade telefon och cykel, Mona kom och hjälpte mig att leta, men den lille var försvunnen. Fick ställa in yogan, ringde ...

Tosca, sprängdeg och stora skor

Hade både ont i halsen och ont i huvudet när jag vaknade. Nu känns det dock bättre. Drömde inatt att jag sprängde bilar och massa saker. Och så skulle jag göra ett inhopp som Tosca fast jag inte kunde rollen, men konstigt nog var jag inte nervös utan tänkte att "ja, ja, jag räddar ju föreställningen, dom ska vara glada att jag gör det här". Det enda som var lite jobbigt var att jag inte hann få på mig nån peruk, utan nån sprang omkring och klippte och drog i mitt hår hela tiden. Och så skulle jag ha nån annans skor, och dom passade inte. Jag hade nåt slags tofflor på mig, och dom fick jag ha under dom andra skorna. Väldigt märkligt. Minns känslan av sprängdeg i drömmen...den var mjuk och salmiakbrunaktig, ungefär som sånt där tuggummi...Jenka? Det allra märkligaste är att de senaste dagarna, igår och idag, är min rumpmuskel bra igen. Jag har ju inte gjort nånting! Det var kanske det jag skulle lära mig. Och som en följd av detta (eller kanske inte alls) har jag kunnat släppa ...