Bläää

Jag

Vaknade tidigt, tidigt imorse av att jag hade så ont i halsen att jag inte kunde svälja. Gick upp och drack lite vatten, som knappt gick att få ner, och somnade sen om och vaknade några timmar senare med om möjligt ännu mer ont i halsen. Asså, näää, det är inget kul längre! Jag vill ju komma igång ordentligt nu med springandet och yogan. Det är exakt 1 månad kvar till maratonloppet och jag har varit förkyld två gånger de senaste två veckorna ungefär. Så himla trist.

Snart är det min tur

Jag masade mig ut med Smilla, det var regnigt och grått men som alltid känns det ändå lite bättre bara jag har fått komma ut lite. Trodde ju att jag skulle kunna gå på yoga idag men det var det liksom inte tal om.
Just nu ligger Roland framför mig på databordet och leker lite med mina fingrar när jag skriver. Han är obeskrivligt söt, den lille. För att inte tala om Tussen i sin papparoll. När Tussen vill ha lite vuxentid  lugn och ro, går han in i vardagsrummet och lägger sig i hundsängen. Där vet han att inte Roland vågar sig fram. Ännu. Skulle inte tro att det dröjer så länge, så framåt som han är.
Jag har beställt både hund-och kattmat på nätet, så om några dagar står det förhoppningsvis säckar här utanför med älsklingarnas mat :)
Ville inte beklaga mig mer, men h....vete vad det är trist att inte vara i form!! Kan inte sjunga ens ju. Om bara ont-i-halsandet går över så känns det bättre.
Bläääää.

Den lilla högen utanför Jacobs rum är dörrvakten Tussen, som ska skydda Roland från den farliga hunden.

Min sötnos, fotad av Sandra igår på promenaden.