Tankar

Pratade med min mamma idag i telefon, nåt jag helst inte gör.

Allra helst pratar jag inte alls med henne. Det är en lång historia som jag inte orkar gå in på här och nu, har skrivit om det många gånger tidigare.

Idag fick jag plötsligt nån upplyst tanke i skallen - min mamma har aldrig tyckt att något är nån idé att ta sig för eftersom man ändå snart ska dö.

Alltså lär man sig inte köra bil, lär sig inga språk, går inte ut om det är snö ute, går inte ut om det regnar, går inte ut om det är för varmt/kallt, reser ingenstans, tittar inte på tv, läser inga böcker, är inte intresserad att laga mat, gifter sig sent och skaffar bara ett barn (helst hade hon inte fått något barn alls) för man ska ändå snart dö.
Och den inställningen, med allt vad den innebär, gör mig så rasande att jag faktiskt varenda dag går och tänker att tänk om idag är dagen då hon faktiskt ska dö.

Men det är det ju inte.Även om den dagen lär komma förr eller senare.

Denna totala uppgivenhet....att inte ta något som helst ansvar för sitt eget liv...jag vill inte ha det alls i mitt liv.
Önskar jag hade kraften att bryta all kontakt.

Det har ju såklart egentligen, jag tänker bara så mycket på följderna och vad det skulle innebära för mina barn.

Därför känner jag mig låg idag eftersom jag låter detta påverka mig nu som jag har gjort under hela mitt föregående liv. Och det är just det jag skulle vilja slippa ifrån.

Annars har jag värsta juice-pressar-nojan just nu. Köper apelsiner och pressar, pressar, pressar. Typ det bästa som finns!